En alternativ verklighet

Hemkomsten närmar sig med stormsteg, och det är med skräckblandad förtjusning. Att det fanns ett liv innan resan tog start känns nästan orimligt, frågan är om jag ens kommer ihåg hur man kör bil.

22 april, en vanlig onsdag, i vanlig ordning. För två veckor sen landade vi i Oslo och avslutade vår resa tre i Karibien. Trots att detta var en resa i varma Karibien, var jag tvungen att använda mitt seglarställ på sjöbenet mellan Progreso och Tampa. Trots att befälen påstår att alla fläckar går att gnugga bort med t-sprit eller allrent, så gör de inte det. Men både godiset och snuset lyckades jag hålla kvar i hela resan, både på flyget och under bussresan hem från Oslo var jag nöjd. Vi hade en fantastisk resa, med ett magiskt slut där cirkeln slöts när vi mönstrade av i Miami. Jag har börjat längta tillbaka till Gunilla.

22 april, en onsdag utan vetskap, i spännande ordning. För två veckor sedan skulle vi varit hemma, i Sverige. Men idag tog vi oss en milstolpe längre och kom till Europa. Seglarstället är för tillfället min bäste vän och trots fyra lager kläder sipprar kylan in mot huden. Förövrigt tror befälen fortfarande att alla fläckar går bort med t-sprit, men jag har gnuggat på samma fläckar sedan Kuba. Både godiset och snuset är slut, det visade sig att ransonering inte var någonting för mig. Vi har fortfarande en fantastisk resa, däremot har vi det magiska avslutet kvar. Jag har börjat längta hem.

Hemkomsten närmar sig med stormsteg, och det är med skräckblandad förtjusning. Att det fanns ett liv innan resan tog start känns nästan orimligt, frågan är om jag ens kommer ihåg hur man kör bil. Eller vad mina syskon heter. Men att gå från det här, något av det galnaste som hänt i mitt liv, som jag gjort tillsammans med hela min klass. Till ovisshet om allt, om huruvida vi ska gå i skolan, eller om vi ens får någon student. Det enda jag för tillfället vet är att pandemin som gjorde att SA1720 blev tvungna att segla hem t/s Gunilla till Sverige, är något av det bästa som har hänt.

Trots att det suger att frysa och skrubba fläckar som inte försvinner, kommer jag sakna att göra detta med mina bästa vänner.

Maja Grunnegård Andersson, midskepps vakt