En bra dag

Idag är en bra dag. Solen skiner, det börjar så smått sättas lite segel och hade det funnits kvittriga fåglar till havs hade de säkerligen kvittrat.

Det är 27 grader varmt och Kuba tornar upp sig om styrbord och snart kommer vi runda udden som vi väntat på att nå i flera dagar nu, ny kurs betyder annan vindriktning och i det här fallet betyder det segel. Segel, äntligen!

Vi har legat och guppat fram i tre-fyra knop med vinden rakt förifrån hela vägen från Miami och tristessen är ständigt närvarande under vakterna. Vi sysselsätter oss med att leka psykologen, läsa spökhistorier på nätterna och öva på knopar, men det finns en gräns på hur många gånger kan roas av att knyta en pålstek och lösgöra den igen.

Fast det är kanske lika bra ändå, att vi mest sitter ner under vakt menar jag. Hade vi gått mer än nödvändigt i det här guppandet hade alla haft samma sorts träningsvärk som man kan få av yoga, det finns en gångstil motsvarande varje ställning. Vi har till exempel hunden, där man går på alla fyra upp för lejdaren för att hålla balansen, vi har ödlan, där du efter att redan ha ramlat krälar dig upp över skylightet för att kunna resa dig igen, också har vi ju den klassiska bredbenta tigern som jag känner förklarar sig själv ganska bra.

Solat har vi också gjort, alldeles för mycket, så pass mycket att merparten av oss nu går runt i långbyxor och skjorta trots värmen, ni förstår själva varför, under alla de där kläderna döljer sig hudtoner värdiga mattor på galapremiärer för att uttrycka det milt. Man tänker ju att nu är man trea, lite äldre, lite mognare och lite visare än när vi drog på oss underliga brännor under resa ett, men icke. Precis lika fåfäng och dum är man. Jag tror inte att solen uppfanns för svenskar i allmänhet och inte för svenska tonåringar i synnerhet, vi vet inte hur man hanterar den.

Något vi däremot vet hur man hanterar är segel och om allt går enligt planen sätts de inom kort och då kommer vi flyga fram till Jamaica de resterande dagarna av sjöbenet!

Ottilia