En dag med Chapo

Idag var vår första frivakt i Belize. Vi tog taxibåten klockan 9:30 och begav oss in mot Belize City. När vi väl kom iland blev vi välkomnade av en kärvänlig gatuhund som jag bestämde mig för att ge lite kärlek till.

Han följde sedan med oss när vi gick in mot downtown, och i flera timmar hängde han hängivet efter oss när vi upptäckte staden och gick i affärer. Det var inte förrän vi bestämde oss för att äta vid elva- halv tolv tiden som våra vägar skiljdes åt, då restaurangägaren inte ville att vi skulle ta hunden med oss in. Det var det sista vi såg av lille Chapo, och då tänkte jag att en skeppshund skulle inte vara dumt att ha.

Efter att ha fyllt på våra batterier med god mat och milkshake begav vi oss återigen in mot stan och det var nu vi upptäckte hur varmt Karibien faktiskt är. Vi ansträngde oss för att gå så mycket i skuggan som möjligt, och efter att ha gått på ett litet shoppingäventyr där en av mina kamrater investerade i ett par superfina balskor så ansåg vi att det var dags att upptäcka fruktmarknaden i staden. Vi fyndade frukt till löjligt billiga priser. Åtta bananer för fyra svenska kronor, sju apelsiner för sex, och sexton grapefrukter för tjugo.

Efter detta kände vi oss väldigt nöjda och redo för att sitta ner på ett kallt kafé, och det var också då vi upptäckte att mångfalden av kaféer i Belize City är nästintill ickeexisterande. Efter att ha strosat i staden såpass länge att vi nästan drunknade i vårt egna svett så fann vi ett kafé med snabbt och gratis wifi där vi spenderade resten av eftermiddagen, och gick inte där ifrån förrän ägaren stängde av wifi:et för att vi suttit där för länge. När vi väl lämnat var vi i god tid för att passa taxibåten tillbaka till Gunilla 18:30.

Elmer Lundqvist, Styrbords vakt