Öckerö gymnasium

En dag ombord ur en kackerlackas perspektiv.

Någon gång strax efter klockan sex kommer en elev och sätter igång dagens första diskmaskin och det är dags att smita ner från den trasiga kaffemaskinens goa bädd. Under natten är det som roligast ombord, eleverna lämnar inte sällan kvar smulor på bord och durk så det finns alltid mycket att äta. Eleverna blir så skraja när de ser mig, nästan äcklade. Himla otrevligt beteende, men uppfostrings stadiet verkar dessa ungar se som under deras värdighet och det är därför bäst för alla inblandade om
jag håller mig gömd. Jag har inte varit överallt på båten, vår värld är där durken är blå säger mamma
alltid, där inräknas bara byssan och lilla mässen. Men det finns mer att se, jag vet det för det finns
dem som tagit sig ut härifrån, på någons sko, med komposten eller riktigt djärvt på backar med glas
ner till stora mässen. Idag är dagen jag ska se mer än någon tidigare gjort, jag ska dit ingen före mig
lyckats med, jag ska upp i riggen.

Den smidigaste vägen ut ur byssan om morgonen är att helt simpelt hoppa på ett av de blå förkläden med röda djur på som eleverna ränner runt med här inne. Jag kryper ner i fickan och ligger helt stilla för att inte dra någon uppmärksamhet till mig. Eleven verkar som en lat typ, hon sätter sig ner och ställer ner tallrikar på bordet. Trött och ouppmärksam märker hon mig inte när jag kryper ner för
hennes arm och upp på bordet, fort smiter jag under en av de från gårdagen kvarlämnade muggar som ligger utom elevens synfält. Jag väntar länge och en efter en kommer eleverna in i stora mässen, de ser slitna ut, rufsiga i håret och med tröjor bakochfram. De slevar i sig grå gegga, tror det är gröten jag inte orkade äta upp till nattfika, de öser på med äppelmos och kanel och socker. Det är varmt och skönt här nere, men jag tror det är dags för mig att kila.

Tillbaka upp för den hårda lejdaren, jag balanserar längs den hala kanten och det är riktigt roligt. En elev snubblar till och fräser ut ett fan , ovårdat språk har de också. Kanske leker de riktiga sjömän. Uppe på den blå durken i lilla mässen lyssnar jag på två elevers prat efter uppställningen. -Men nu när vi ändå har odjuren kan vi ju lika gärna ha någon nytta av dem, säger en ljushårig till en
annan lite mindre ljushårig. I Orange is the new Black lär de kackerlackor att bära cigaretter, vi kanske kan göra samma sak fast med godis från befäl!

Odjur? Hela tiden ohyfsade och en avsaknad av konsekvenstänk, varför skulle jag bära godis till dem när jag kan äta godiset själv? Det kanske är det som blir dagens mål istället, ta mig till det beryktade godisskåpet i befäls inredningen, det låter lovande. Men innan äventyret kan börja har jag lite annat att stå i innan lunchens hektiska timme. Det är nämligen så att min syssling dog häromdagen. En tragisk olycka när han somnade i ett av diskmaskinens filter som blev till både hans och maskinens död. Eleverna är troligen mer rädda för oss nu när de vet vad vi kan åstadkomma, de som trott att vi är ofarliga.

Maskinisten är iallafall rädd för oss, hans ögon lyser av skräck när vi får ögonkontakt och minsann vad roligt det kan vara att få en vuxen man att gråta. Men minnesceremonin behöver iallafall hållas under människornas tio-fika, för efter det lär det finnas jordnötssmörs klickar på durken att ha som begravningskaffe. -Usch vad mycket kackerlackor det är idag! De samlas verkligen runt jordnötssmöret, usch tar du den där till höger och slänger överbord? Vi behöver sätta ut fällor under diskmaskinen igen, stackars Hampus.

Alice Arvas /Babord

Publicerad:

Öckerö seglande gymnasieskola
Björnhuvudsvägen 45
475 31 Öckerö

Telefon: 031-97 62 00
e-post: kommun@ockero.se