En ganska ointressant blogg om tjära

Idag är det den 17 februari 2019 och vi är en vecka in i vår tredje resa med T/S Gunilla.

Det var ett och ett halvt år sedan vi var här senast och som jag längtat. Jag har längtat till att känna havsbrisen i håret, höra ljudet av vågorna och se segeldukar fyllda med karibiska vindar som tar oss mot nya destinationer. Det finns mycket fantastisk här som aldrig skulle kunna ersättas hemma i utkanten av Göteborg.

Däremot, finns det en sak jag inte har saknat särskilt mycket; att tjära riggen. För de som inte vet ska jag förklara att tjära är en svart tjock vätska gjort på olja som används för att skydda och hindra delar av riggen från att ruttna. Den trögflytande vätskan med dess speciella odör appliceras på bästa vis med en mindre pensel. De delar av fartyget som behöver tjäras är allt som är klätt i kabbelgarn, det vill säga en väldigt stor del av riggen. Hela stegen som man klättrar på från deck till toppen av masten behöver tjäras samt alla fotpertar som är placerade under varje rå för att man ska stå på någonting medan man grejar med seglet. Idag fick jag i uppgift att tjära en av dessa fotpertar, inte en ergonomisk korrekt uppgift. Iklädd en mörkblå overall, sele och en burk tjära hängandes över axeln med tillhörande pensel, blev jag placerad på ett rå i fartygets stormast. Jag satt på fotperten på min ena skinkhalva i cirka tre timmar i sträck och strök den svarta vätskan på den klädda vajern. Min sele, jag hade på mig för att jag inte skulle ramla ner från riggen och dö, skar in i mina axlar och gav mig en känsla av instängdhet. När jag var klar hade inte bara fotpersen tjära på sig utan mitt hår, min sele och större delen av min kropp. Arbetsuppgiften jag hade blivit tilldelad frustrerade mig och jag kände mig aningen orättvist behandlad.

Att tjära är inte det bäst jag vet och jag längtar inte till att få göra det igen men jag är ändå på något vis nöjd. Allting är inte alltid frid och fröjd på T/S Gunilla men det är ändå fantastiskt. Saker som suger är på något sätt ändå värt det tack vare allt annat resorna har att erbjuda. Jag har sju veckor kvar ombord en tredje och sista gång, jag ska njuta till fullo.

Julia Brandberg