Jul handlar om att vara med sina nära och kära, äta god mat och ha konversationer som aldrig tycks dö ut. Årets jul är definitivt inte en vi är vana vid och vi firade utan våra egna traditioner och släkt men trots det firade vi med en ny familj.

Min julaftonsmorgon började vid halv fyra när jag klättrade ur min överslaf och vandrade upp till landgångsvakterna där jag skulle byta av en av mina klasskompisar. Och trots att då var det tekniskt sett julafton osade det inte riktigt jul de där två timmarna i nollgradigt mörker. Men efter att ha vaknat en andra gång och denna gång var som tur är på morgonen, låg julkänslan som dagg över varje centimeter av skeppet. När vi öppnade våra dörrar hittade vi små julstrumpor fyllda med godis och ett rim hängandes på våra handtag som Anne-Li hade hängt upp medans vi sov. Vi hade fått en extra sovmorgon och blev purrade (väckta) vid tio så vi klädde på oss i lugn och ro och vid elva slog i oss utvilade ner i stora mässen till jul brunch. Det serverades risgrynsgröt, julskinka, ägg med både kaviar och majonnäs, viddruvor och brie. Vi njöt av den fantastiska maten och sedan tackade både backisar och kockar utförligt för den utsökta måltiden.

Efter det ringde de flesta hem och hälsade god jul men redan vid ett hade Anne-Li planerat en ny aktivitet, men nu en jul poängjakt. Efter att ha gått runt båten i jakt efter frågorna började vi med det obligatoriska julklapps-smusslet och lämnade våra secret santa presenter i varandras kojar. Vi lämnade också våra presenter till säcken på halvdäck. Vid två kom tomten, som märkligt nog hade lånat Torbens stövlar, han delade ut paketen tills alla hade var sitt och vi satt ivrigt väntande på att förstöra det färgglada present papperet och se vad som låg under.

I vanlig ordning kollade vi sedan på kalle anka vid tre och i kör sa ”sån färg skulle man ha”. Vi fick sedan fri tid och en del tog en tupplur medan andra satt i stora mässen och öppnade medskickade paket eller pratade om deras familjers traditioner. Men när vi satt där och pratade saknade man inte någon längre för vi satt där och pratade med vår stora, härliga, högljudda familj.

Vid middagen dukades det fram julskinka, sill, rödbetssallad, prinskorv, köttbullar, Jansson och en fantastik lax. Vi var ordentligt mätta när vi fick frivakt och vi bestämde oss för att gå till en mataffär för att lagra upp på de viktigaste sakerna, iste och chips. När vi gick runt i stan för sista gången denna resa kom vi på oss med att försöka ta extra stora andetag som för att suga upp så mycket av Lissabon som vi kunde.

När vi kom hem igen satte vi oss ännu en gång i stora mässen men denna gång för att titta på en julfilm. Vi kollade på Klaus, en animerad film, under filmens gång försvann fler och fler av oss till sina kojer. Och vid filmens slut satt bara några få personer kvar. De flesta hade slumrat in i en säkerhet och förhoppningar kring morgondagen då vi skulle segla iväg.

Jag vill också ta lite tid för att tacka vår fantastiska mentor Anne-Li, som la ner så mycket tid för att göra denna jul speciell för oss.

Av : Karin Bengtsson SAS2023