En nattvakt med babord

Klockan halv fyra på morgonen kommer styrbords rondman in till hytt tolv. Hon pratar och försöker väcka de tre tjejerna som sover djupt i sina kojar, hon tänder till och med, men alla tre lyckas ändå somna om så fort hon kliver ut.

Tio minuter senare står vi alla tre och slänger på oss lager av kläder lite småstressade. Kläderna består oftast av mer än tre lager och seglarställ för att försöka hejda den kalla blåsten från att nå in till huden. Precis i tid, 03.55, stod vi uppe på halvdäck för att lösa av den trötta vakten som stod framför oss. 8 glas klingade högt och en vag ”go’vakt” hördes från styrbord. Vi, babord, svarade med ett bestämt ”go’vakt ska de vara”, och då var vakten igång.

Mina två hyttkompisar begav sig för att lösa av poster och jag satt med resten av vakten och väntade spänt på order från vår första styrman, Leo. Som vi trodde, inte ens 5 minuter innan vakten hade börjat ropar Leo att vi ska sätta båda brammar. Eftersom de redan var avbeslagna kunde vakten snabbt börja sätta förbrammen, alltså den bram som är på förmasten. Vi halade (drog) i skot och firade gårdingar och gigtåg. Inom 20 minuter hade vi satt båda brammarna. Sedan var det dags att beslå lite segel som den andra vakten hade lämnat till oss. Mesan var en av dem och medan jag klättrade upp kände jag hur det tjärade vantet klibbade fast på mina kalla händer. Jag har beslagit mesanen någon gång på vår första resa och jag hade redan fått en hatkärlek till seglet. Vår vaktledare Soraya hjälpte mig med det första och jag fortsatte sedan med beslagningen på egen hand, jag hade kul och blev varm av arbetet. När jag var på väg ner från det kladdiga vantet slogs 2 glas och det var dags för fika, jag gick och tvättade händerna med olja för att få bort tjäran på mina händer och som tur var gick nästan allting bort.

Inne i lilla mässen var det en mysig stämning och det serverades goda varma mackor och äpple juice. När vi kom ut igen började jobbet direkt, vi började brassa och skota och fixa med riggen och till slut fick vi vila. Då låg vi uppe på halvdäck och kollade upp mot den halvt stjärnklara himlen. Det tog inte lång tid förrän vi var uppe och rörde oss igen, men denna gång lekte vi sillgömme. Detta innebär ungefär att man leker kurragömma fast tvärtom. En person går och gömmer sig och så ska alla andra leta efter denna person. Om man hittar personen ska man tyst lägga sig ner bredvid och vänta tills alla har hittat dom, den som hittar alla sist förlorar. Detta gjorde vi ett tag. 7 glas slogs och vakten började skrubba däck, det var den vanliga rutinen: skölj av, skrubba allt, skölj av. Sedan var vi tillbaka på uppställningen och efter 8 glas var det nu vi som ropade ett bestämt ”go’vakt” och fick ett högt ”go’vakt ska det vara” från midskepps som skulle börja sin vakt.

Hela vakten gick in för att äta frukost och efter det begav jag mig ner till hytt tolv för att gå och lägga mig i min varma koj igen.

Felicia Nordahl Vieira