En supersöndag

Tyst som en mus, glider Gunilla fram med vindens sus. Ombord är det frid och fröjd, även när det arbetas på hög höjd. Vi gör som havet - vågar, våra höjdrädslor är något vi sågar. Det slipas och knackas, medan trä lackas. Vi skrattar och skämtar, när vi andningen efter brassningen hämtar. Firar du så halar jag, ombord på Gunilla är arbete en lag. Atlanten korsas med klass och stil, nu är vi framme om ett par sjömil.

Kombinationen av att vakna av min tvillingsysters röst och att det serverades stekfrukost, gjorde att man till och med kunde finna mig vid frukostbordet imorse. Det tillhör inte vanligheterna skall ni veta. Om man inte äter frukost kan man nämligen sova i 40 minuter till utan bekymmer. Alla dagar i veckan, förutom söndagar, prioriterar jag min varma mysiga koj framför en skål havregrynsgröt. Dessutom kan 10-fikat få agera frukost om hungern smyger sig på allt för mycket innan lunchdags.

Idag har det mesta hänt skulle man kunna säga. Förutom stekfrukost bjöd dagen även på en säkerhetsövning, ett gäng valar och fruktsallad. Valarna distraherade oss en del under säkerhetsövningen som denna gång var en kollisionsövning. När alla elever blev tillsagda att bärga alla segel var det någon som skrek ”val” och pekade ut mot babords sida. De flesta prioriterade bort sin arbetsuppgift för att förhoppningsvis få se en skymt av valen. Det visade sig inte bara vara en val, utan uppskattningsvis sex stycken. Vi stod glatt och betraktade dem ett tag innan vaktledarna till slut blev trötta på vår valskådning och vi återgick till övningen.

Efter att vi hade bärgat och satt alla segel blev vi serverade en läcker fruktsallad med vindruvor, ananas, grönt äpple och apelsin i. Det var ett väldigt tryck in i lilla mässen när klockan hade slagit fika kan jag lova. Att vara i byssan när något gott serveras är både bra och dåligt. Man kan smygäta lite extra av läckerheterna, men det förutsätter att kockarna inte är allt för uppmärksamma eller att det blir för stressigt med serveringen. Det som är mindre bra är att det lätt blir trångt och aningen hetsigt i lilla mässen. Det ultimata är därför när det blir godfika på nattvakten och man själv är backis. Då är kockarna inte där och det är så lugnt att man som backis kan fika flera gånger om. Inatt ska jag vara backis och jag hoppas innerligt att det är något smaskigt som står på menyn.

Frida Ölme

Styrbord