En tyskspråkig i Ceuta

När jag vaknade idag så var det enda jag kunde tänka på att somna om, så det gjorde jag. Jag
bestämde mig för att skippa frukosten för en halvtimmas extra sömn och starta den första
frivakten i Ceuta med en spansk kaffe.

Jag och Maja knallade runt på gator och torg för att hitta det perfekta brunch cafeet, men vi hittade inget, så vi tog ett halvdant ställe som iallafall hade kaffe. Problemet var att både jag och Maja har läst tyska och det finns in princip ingen i
Ceuta som kan engelska. Så var fallet för vår servetris också. Vi försökte med både kroppspråk, teckenspråk och de enstaka spanska ord vi snappat upp och tillslut fick vi både två kaffe och en macka. Efter våran brunch tog vi en liten promenad till Museo especifico de La Legión, ett av stoppen på Erlings ambitiösa stadsvandring han skapat inför hamnstoppet Ceuta. Museet var intressant men vi stötte åter på ett språkligt problem. Allt stog på spanska och telefoner var
förbjudna. Detta innabar ingen google translate utan bara långa funderingar över de olika museeobjekten från två (nästan) tysktalande. Nästa stopp på vår stadsvandring var stranden Tarajal, en strand precis vid gränsen till Marocko. På vägen dit tog vi en långsam promenad och njöt i vårsolen medans vi åt nötter och drack cola. Stranden var däremot inte lika njutbar som promenaden dit. Taggtrådar och poliser stod strikta längs gränsen och en kunde inte låta bli att fundera på alla de artiklar och genomgångar vi haft om de migranter som försöker fly över just denna gräns. När vi kände oss klara på Tarajal skulle vi försöka hitta en taxi hem, något som åter igen behövde spanskakunskaper vare sig jag eller Maja har. På något vänster lyckades vi dock få restaurangägaren på hörnet att ringa en taxi som kom två minuter senare och även här krävdes kroppspråk och tolkningar för att få fram vart vi skulle. Med lite bredare spanskt
ordförråd begav vi oss tillbaka till Gunilla efter en intressant, givande och lärorik dag i Ceuta.

Ida Rizvanovic, babordsvakten