En vandring på Santo Antao

Dagen började med en tidig purrning (väckning) , det knackade på dörren klockan 05:00! Då var det dags att gå upp och äta frukost, gröt och mackor. Vi skulle även packa med oss en macka som massäck. Därefter tog vi vårat pick och pack och började bege oss mot färjan. Som tur var låg färjan i samma hamn som Gunilla och vi behövde inte gå mer än 3 minuter för att hitta den. Färjan tog 1 timme, och de allra flesta låg och sov under tiden (inklusive jag).

Väl framme på ön Santo Antao skulle vi vandra. Vi skulle då ta oss upp på ett av bergen för att sedan vandra ner för det. Vi var 15 personer, så att hitta en taxi var inte lätt. Det slutade med att vi fick en vit mini van där vi kunde klämma in oss alla! Det tog ca 30 minuter att köra upp för hela berget, och hela bilturen var så vacker! Santo Antao är mycket grönare än någon annan Kap Verde ö vi har besökt, vilket var väldigt intressant.

När vi kom fram, fanns det en stor vulkanisk krater vi vandrade ner för - och sedan upp igen. Då kom vi till bergens topp och ned vägen var nu igång. Det var extremt jobbigt! Det var branta trappor och backar som slingrade sig runt hela berget på vägen ner. Man var så trött i knäna i slutet av dagen, men det var värt det! På vägen ner hittade vi även sockerrör som vi skar av och åt utav.

Vandringen tog runt 6 timmar, och när vi kom ner kom vi in till en liten by där vi satte oss och åt mat. Efter det var det dags att åka till Riberia Grande och leta boende. Vi tog en taxi dit på 5 personer, och när vi komer fram till byn träffar vi våra kompisar som säger att alla boenden i hela stan är upptagna… Då blev vi lite nervösa! Vi började leta runt lite, men efter ett tag insåg vi att vi skulle bli tvugna att fråga någon, eftersom det inte fanns någon reklam för något hotel.

Vi hittade en kap verdisk man som stod och tvättade bilen, och jag frågade honom på dålig portugisiska var det låg ett hotel. Då började han leda oss till hans kompis som ägde ett litet motel, inte mer än ett litet fyrkantit rum med en säng. Men eftersom vi var 5 personer, var vi tvugna att hitta något annat ställe. Ägaren av motelet ringde dit sin kompis Wilton som pratade engelska. Denna Wilton hjälpte oss något enromt! Han ledde oss till ett lägenhetskomplex där han kompis hyrde ut en lägenhet med 2 rum och 2 dubbelsängar. Perfekt! Vi sov 3 tjejer i ena sägen och 2 killar i den andra.

Vi alla tog korta duschar i duschar som knappt hade varmt vatten, och skulle sedan gå ut för att berätta för vaktledarna vart vi bor. Vi gick sedan till en resturang och vi åt jättegod mat allihop tillsamans. På kvällen var denna byn nästintill magisk, med dens gula gatuljus och charmiga hus. Då kände jag att jag aldrig ville åka hem. Men sen gick vi in i en matbutik och kunde inte hitta något bättre än torra kakor och jag längtade lite hem till en vanlig Ica butik.

Efter snacks inköpet gock vi hem för att sova. Sängarna må vart hårda och obekväma men efter den vandringen vi gått, var de lika

Nora I