Öckerö gymnasium

Ett alldeles särskilt lugn

Tobacco Caye, Belize. Ombord skutan T/S Gunilla vaknade besättningen kl 07.00, den 8 mars 2019, som om allt vore precis som vilken annan dag som helst.

Frukosten intogs, en smula sömndrucket, i stora mässen, exakt som vanligt. Uppställning skedde strax därefter på stordäck, varpå flaggor hissades och glas slogs, allt enligt vanlig hamnprocedur. Men trots samma slitna skuta, samma morgontrötta elever och samma gamla befäl, fanns det någonting i luften just denna morgon: för det var inte vilken morgon som helst, och det skulle inte bli någon vanlig dag.

För det första är det värt att nämna att den 8 mars är den internationella kvinnodagen, vilket i sig gör dagen aningens speciell – framförallt för majoriteten av besättningen ombord, som är just kvinnor. Något annat som utmärkte just denna dag från alla andra var att vi på morgonkvisten stämde upp till sång, då vår alldeles egna vaktledar-Olof fyllde hela 23 år. Även detta är en speciell, och mycket uppskattad, företeelse ombord, som kan förvandla vilken dag som helst till en dag att minnas.

Detta var emellertid inte det mest märkvärdiga med denna dag, varken det faktum att det var den internationella kvinnodagen eller att det var en dag för födelsedagsfirande. För det som gjorde dagen speciell, det som gjorde dagen nästintill overkligt egendomlig, var dagens lugn.

Missförstå mig inte nu: det är inte så att vi aldrig känner lugn ombord Gunilla – tvärtom. Ombord vår skuta finns ett lugn vi aldrig kan njuta av hemma i Sverige, där vi ständigt är uppkopplade, uppdaterade, och uppvarvade. Det finns nämligen ett alldeles särskilt lugn som endast kan upplevas när en befinner sig till havs, när allt som går att se är vatten, vatten och mer vatten. När inget land längre syns vid horisonten, utan endast evigt blått, evigt gungande och lugnande. När allt som hörs är vindens sång i seglen och vågornas viskningar när de gungar oss framåt. När lukten av land sedan länge blåst bort, och allt som finns kvar är doften av havet, av salt och sol och segel. Där ute, där vi inte över huvud taget behöver tänka på surrande mobiltelefoner, sociala medier eller andra världsliga ting, där vi endast behöver fokusera på konkreta rutiner och uppgifter, där kan vi slappna av på ett vis vi annars aldrig kan, aldrig annars har möjlighet att göra. Där finns ett lugn.

Varför var då denna dag såpass speciell? Jo, för även om livet på Gunilla kan erbjuda ett alldeles unikt lugn, är det ändå på det vis att det ständigt är något som pågår ombord, någonting som händer. Alltid är någon vaken, alltid sker arbete och slit, och aldrig någonsin kan hela besättningen vila. Undantaget var denna speciella dag.

För den 8 mars 2019 låg vi inte i vilken hamn som helst: vi låg till ankar precis utanför den lilla beliziska paradisön Tobacco Caye, som med sina palmer och turkosblått vatten verkligen bjuder ett riktigt paradis. Och just denna dag fick hela besättningen, utom kapten som stannade för att vakta båten (tyck inte synd om honom, han var iland dagen innan), åka iland till denna lilla Edens lustgård, för att njuta. Nåväl, vila och slappande var inte anledningen till att vi alla, även de som egentligen skulle ha vakt, fick lämna Gunilla för en dag, utan anledningen var att vi skulle snorkla vid den lilla ön, i undervisningssyfte. Detta gjorde vi också, men det stoppade oss inte från att njuta i fulla drag av blå himmel, sol, och svalkande vind på den lilla paradisön.

På Tobacco Caye kunde vi kunde alla slappna av, utan att se någon annan slita och streta. Vi kunde alla ha det kul och roa oss tillsammans; vi kunde bada, stoja och skratta, eller bara ligga bredvid varandra i solstolar och njuta av varandras sällskap i tystnad, under palmer som gungade i vinden. Långt bort från bilar och bussar, från regn och från kyla, från stress och från krav.

Så vi badade, vi snorklade, vi njöt av sol och sand. Vi plockade kokosnötter och snäckor, tittade på rockor och fiskar som simmade under bryggorna, allt medan vi omfamnades av fridfullhet och harmoni. Och medan solen vandrade över himlen och ner mot horisonten andades vi in luften, lugnet, i vårt paradis.

Karin Hansson, Styrbord.

Publicerad:

Öckerö seglande gymnasieskola
Björnhuvudsvägen 45
475 31 Öckerö

Telefon: 031-97 62 00
e-post: kommun@ockero.se