Ett gungigt dygn till havs

Ännu ett gungigt dygn ute till sjöss som enligt mig fick en ganska jobbig start men som ändå avslutades på bästa sätt!

Under dagen hade vi stött på en del problem bl.a. en brinnande torktumlare och låga osmosvärden. Men desto närmare vi kom vårat mål Porto började saker och ting rätta till sig och vi fick se ett chockande stjärnfall och en vacker soluppgång.

Efter ännu en gungig natt ute till sjöss, var vi snart framme vid vårat tredje stopp Porto. Vi purrades som vanligt klockan 11 för att gå upp och äta lunch, och med tunga steg samlades hela midskeppsvakten i lilla mässen. Efter endast några få timmars sömn efter våran senaste vakt var vi alla rätt så trötta. Som tur var stod det endast på skolschemat att läsa våran älskade svenskabok fram tills det var dags för vakt igen.

Klockan 16.00 stod vi återigen uppe på halvdäck, redo att gå på vakt. Jag var själv inte särskilt taggad då jag skulle vara rondmann, och på grund av allt gungande hade jag redan byggt upp ett svagt illamående. Men efter det att åtta glas hade slagits var det dags att göra det jag hade bävat över hela förmiddagen och ta mig ner i maskinrummet. Till min glädje hade jag även av den tidigare rondmannen fått reda på att ett osmos värde var farligt lågt och att det absolut inte fick gå under minimum då det kunde förstöra hela vatten funktionen på båten, samt att en torktumlare tidigare idag hade börjat brinna.

Som tur var så klarade sig osmoserna och jag kom upp ur maskinrummet hel men en aning mer illamående. Det hade nämligen tagit mig ca 10 minuter att hittade alla dessa värden samt att temperaturen nere i maskinrummet låg på ca 26 grader. Detta kombinerat med dubbla underställ, arbetsbyxor och dubbla fleece tröjor förbättrade inte situationen.

Utöver mina rundor runt båten och ner i maskinrummet var det inte en särskilt händelserik vakt. Några ur arbetsstyrkan hade blivit uppskickade i riggen för att utföra ett rätt så kladdigt arbete medans några andra stod och primade ankarspelet.

Klockan 20.00 gick vi av vakt och gick och la oss, för att sedan återigen bli purrade 03.30 och gå på vakt 04.00.

Denna vakten skulle visa sig vara mer händelserik än den förra. Det gungade fortfarande en hel del och då och då sköljdes det vatten över däck. Runt klockan 9.00 skulle vi gå in i hamn i Porto och våran vakt skulle börja med alla förberedelserna. Medans jag började gå min rond klättrade arbetsstyrkan upp i masten för att börja beslå alla segel. I slutändan hade vakten bärgat och beslått totalt 4 segel och vi var kvar med endast något försegel och för övermärsen som skulle ta oss in till hamn. Under tiden som arbetsstyrkan var uppe i masten fick vi se något som vid första ögonkastet liknade en vit nödraket som for genom luften, men vid senare eftertanke kom vi fram till att det var en extremt starkt lysande stjärna som föll över himlen.

Men tyvärr var himlen inte hela tiden stjärnklar utan vi stötte även på en del regn, men då tog våran vaktledare Bea med oss in i navhytten för att lära oss om väder och navigation. Men när regnet hade upphört var det dags för mig att gå ner och purra nästa vakt och när jag kom upp på däck igen hade solen börjat gå upp. Några minuter senare möttes vi av en soluppgång som jag aldrig tidigare sett, himlen liknade en regnbåge i samband med att solen sakta gick upp och vi såg nu tydligt hur nära våran nästa destination vi faktiskt var.

Vi avslutade vakten på bästa sett vilket var med våran älskade kapten Hans som spelade fiol för oss medans nästa vakt började samlas uppe på halvdäck.

Julia Bernhed, Midskepps