Ett litet steg bort från att bara vara förvirrade landkrabbor på en stor båt

Idag var dagen då vi alla 44 elever tillsammans med befälen skulle ta steget att göra det många här på jorden inte någonsin får chansen att göra, nämligen att korsa atlanten.

Efter frukost och uppställning i vanlig ordning var vi allihopa redo att lämna Mindelo och Kap Verde för nya äventyr. Stämningen var spänd, lite nervös och förväntansfull på samma gång här på Gunilla. Idag är ingen vanlig dag. I morse när vi lämnade Mindelos hamn tog vi första steget mot en 17 dagar lång seglats över till Grenada, på helt andra sidan jordklotet. Många dagar till sjöss väntar oss fyllt av Lill- britts vita bröd, ömma händer från att ha dragit i väderbitna tampar, värkande fötter, solbrända axlar och en himla massa blått hav i sikte.

Idag bytte allihopa vakttider. Det innebär att jag, som tillhör babord, inte längre jobbar 8-12, utan istället 12-4. Hundvakten brukar min vakt kallas i sjömäns mun, men jag tror inte det kommer att bli så hemskt. Jag hoppas i alla fall inte det. Första sjödagen innebär som vanligt en hel del illamående, sjösjuka, tabletter, plåster och allt därtill. Efter våra två första sjöben har de flesta nu lärt sig ett system som fungerar bäst för att hantera just illamåendet. Under frivakten väljer vissa att sova, en del pluggar, några kollar på film, solar eller några har helt enkelt inget annat val än att ligga jämsides med rännstenen i väntan på en eventuell spya. Under vakten är det andra bullar, då har man inget annat val än att lyda order, trots sjösjuka. Vi hjälps åt så brukar det bli bra!

Vi lever, äter, sover och har som sagt precis inlett vår första dag till havs. Det är från och med idag som vi tar ett litet steg bort från att bara vara förvirrade landkrabbor på en stor båt. Med endast hav framför oss seglar vi nu i full fart mot Grenada. Oj vilka historier vi kommer ha samlat på oss nu under denna seglats som vi kommer kunna berätta för er därhemma sedan i februari. Jag kan villigt medge att jag trivs ganska bra med livet till sjöss, och tur är väl det eftersom att det kommer bli en väldans massa sådana framför oss, 17 stycken om man ska vara exakt.

Skepp o´ hoj!

My Magnusson, Babord