Ett väldigt kort sjöben

Som vanligt vaknar vi 07:00 till frukost. För en gångs skull behöver jag inte kravla mig till stora mässen, jag hade lagt mest hela gårdagen på att vila. Jag äter snabbt upp och skyndar mig till kojen, där förblir jag fram tills uppställning. Det finns nämligen ingen plats på båten där man mår så bra som i ens mjuka, varma och omfamnande koj. Förutom kanske jakobslejdaren.

Idag ställer vi om till sjövakt, vilket innebär att vi i styrbord (som nu jobbar 8-12) får det första arbetspasset. Vi förbereder för avgång vid 13:30 men det finns inte tillräckligt mycket saker som behöver förberedas för att vi ska hållas sysselsatta hela vakten. Istället gör vi lite underhållningsarbete såsom att metal-brite:a (fräta bort rost) och anti-klonka (spänna upp alla tampar med block i sig så att de inte slår emot masterna). Ingenting särskilt spännande, men det var kul ändå tycker jag.

När vi gick av vakt vid 12:00 skulle magens hungriga vrål snart tystas av lunchen, fried rice med kyckling. Något av det godaste som finns har jag upptäckt, speciellt när man öser på med sweet chili sauce och soja. Efteråt fick vi tid för att duscha och städa och så vidare innan lektionen började 13:20. Den blev dock förkortad av att någon ropar “Delfin!” och omedelbart rusade alla under däck upp. De som tyckte att utrymningen av stora mässen gick för långsamt hoppade/sprang över borden för att komma upp på däck snabbare. Man såg direkt att det var en ny delfinart, dubbelt så lång och mycket klumpigare än de arter vi har sett ett flertal gånger tidigare. Klassens biolog, Jägarn, flög på moln och man blev nästan rädd att han skulle hoppa i havet för att komma närmare dem, men som tur är förblev han på däck. De identifierades snart som flasknosdelfiner, den kändaste delfinarten. Den som ni säkert tänker på när ni tänker på delfiner. Den ca 10 individer stora flocken simmade, hoppade och lekte i nästan en halvtimme. Även efter att de hade försvunnit satt många av oss kvar där på backen och förundrade oss över denna resa. Det är inte långt kvar nu. Vi kommer troligtvis inte se något mer spännande havsliv, och de mest exotiska hamnarna är förbi. 20 dagar kvar. Det är bara korta sjöben och långa hamnvistelser framför oss nu. Efter denna både muntra men ändå lite sorgsna insikt gick jag in för fika, schack, mat, sömn och sen var det vakt igen.

Som vanligt brassade vi, kvajlade, och lackade några block. Sedan var det storstädning. Jag lyckades som vanligt paxa uppgiften att tvätta skotten, alltså alla väggar och dörrar i elevinredningen. Med Kapten Röd i öronen på högsta volym och ett litet vattenkrig med somliga i hytt 2 så flög timmen förbi, och avslutades med ett gofika bestående av nybakade scones och för första gången på en vecka, jordgubbssylt. Toppen var nådd. Om inte skulle den bli det snart, då jag så fort vi kom ut klättrade upp i jakobslejdaren på stormasten, den högsta punkten som går att nå. Där hängde jag i min sele i nästan en timme, och sjöng diverse passande låtar medan jag kollade på natthimlen, Jersey, Frankrike och alla fartyg och vindkraftverk där emellan. Kort innan uppställningen blev jag nedkallad av Olivia, och hann med en runda “maffia” innan uppställningen. Därefter fick jag återgå till den plats där man mår som bäst.

Henry