För ankar utanför Barcelonas hamn

Vi är nu framme utanför Barcelona och varvar viss sjukdom med vardagsarbete på fartyget.

Hejsan!

Just nu ligger vi för ankar utanför Barcelonas hamn eftersom att vi kom lite tidigare än planerat, men imorgon bitti ska vi åka in till hamnen. Jag är i Midskepps vakt och arbetade därför klockan 12-16 idag. Det är ganska trevligt att ligga för ankar eftersom att alla tvingas umgås med varandra istället för att delas upp i grupper och skiljas åt iland. Trots att man sover, äter, jobbar och umgås med samma personer finns det alltid någonting att prata om. När man umgås så intensivt med samma människor på detta sättet lär man känna varandra på ett helt annat sätt än vad man vanligtvis gör. En dag på Gunilla kan kännas som en vecka hemma, allting utvecklas och förändras så mycket snabbare.

Jag undrar om man kommer märka av att man har förändrats när man kommer hem och träffar alla människor som känner en som den personen man var innan. Redan efter tre veckor känner i alla fall jag att jag har utvecklats väldigt mycket, men det beror väl på att man umgås med folk typ tjugo timmar om dygnet. Man upptäcker helatiden nya sidor hos andra och en själv.

Idag var vi uppe i riggen och finbeslog segel för att förbereda oss inför Barcelonas hamn. Jag tillsammans med två andra var på råen längst upp, brammen och röjeln, vilket faktiskt var kul men samtidigt lite läskigt. Jag ställer mig samma fråga varje gång jag klättrar upp i riggen: ”Varför riskerar jag mitt liv för detta?”, även om chansen att man faller är väldigt liten så finns den ju faktiskt, ett litet snedsteg kan ha hemska konsekvenser. Jag tänker nog aldrig så mycket på mina steg och rörelser som när jag klättrar i riggen.

När man finbeslår gör man precis som det låter, man fixar till lite så seglen ska sitta finare. Det är faktiskt ganska kul att beslå segel, brassa och kvajla, mycket roligare är vad man kan tro. Nu förstår kanske inte alla ni som läser detta vad kvajla och brassa betyder men det är inprincip att dra och fixa med tampar.

Vädret här är helt annorlunda jämfört med vad vi var vana vid när vi kom hit, man behöver nästan mössa och vantar för att hålla värmen uppe. För första gången på resan är vi tvungna att ta fram jackorna när vi ska ut i staden. Trots att det är kyligt är solen uppe och molnen håller sig borta vilket är skönt.

Just nu går det någon slags influensa på båten som många i min vakt har drabbats av, vilket resulterar i många sjukskrivna och problem i olika system och scheman. Uppstår det problem i en liten pusselbit på en båt är det betydligt mer märkbart än vad det är i andra situationer eftersom att det är så många som lever på en liten yta.

Pussar och kramar// Lovisa Magnusson