Första dagen på havet

Lite text som innehåller kloka ord...Imorse purrades jag och de andra backisarna klockan sex för att laga frukost, men det var alldelles för tidigt. Dagen innan hade alla jobbat hela dagen på däck för attförbereda Gunilla för seglingen (där babord dessutom hade nattvakten), vilket bidrog till att vi backisar stod och skakade av trötthet på morgonen. Det fanns dock inget att göra åt saken, det var bara att ta tag i byxorna och hoppa i. Innan jag gick upp satte jag på ett sjösjukeplåster då dessa behöver sitta på 5-6 h innan avresa och det var planerat att börja segla iväg klockan nio.

Efter frukosten var det uppställning där vi fick reda på att sjövakterna satt igång. Min vakt fick 12-4 vakten, alltså hade vi frivakt fram tills lunch. Jag försökte sova för att få lite mera sömn, men det lyckades jag inte med så jag låg bara i min koj och lyssnade på musik. Gungandet började så fort vi lämnat hamnen och mitt huvud kände inte av sjösjukan tack vare plåstret, men det gjorde min stackars mage. Wågis, vår kock, hade lagat en jättegod indisk gryta med ris, men jag kunde inte få ner en enda tugga. På vår första vakt till havs fick vi nöjesklättra i riggen för att bli vana med en gungande rigg och det var väldigt fint. Solen sken, det blåste inte för mycket och var en underbar dag där vi i arbetsstyrkan inte behövde arbeta något då befäl hade däcksmöte nästan hela dagen.

Klockan 14 hade båten säkerhetsövningar. Först tjöt brandlarmet och när
rökdykarna gjort en catwalk med sina dräkter stod alla kvar vid maindäck, för några sekunder senare tjöt ett annat larm som ingen av eleverna kände igen. Men från befälens beteende kunde vi utesluta att det var ett livflottelarm. Alltså samlades alla respektive hytter och vaktledare vid sina livflottar och så hade vi en till genomgång av vad som skulle hända om vi skulle behöva evakuera Gunnis.

Dagsvakten gick mot sitt slut utan för mycket sjösjuka, men på nattvakten gick allt åt skogen. Vågorna hade blivit större och utkiken tog kål på två av tre poster. Utkik är när man står längst fram på båten och håller utkik efter andra fartyg, men på backen gungar det ju som mest. Jag tog över en av de sjösjukas post och blev rorgängare, men eftersom det saknades två poster fick jag fortsätta styra i en timme medan styrman fick agera som livbojsvakt. Efter trefikat var det min tur att ta den farliga posten som utkik och låt mig bara säga detta, det var en förfärlig ide. När jag stod där som utkick fick sjösjukan tag i mig också och jag var utslagen resten av vakten. Det som är bra med plåster är att man ganska snabbt kan återhämta sig från sjösjuka, men för att göra det måste jag gå och lägga mig igen. Alltså gick jag direkt ner efter vakten och somnade med ylletröja och underställ på, men jag frös ändå. Jag hoppades starkt att nästa dag skulle bli bättre…

Marta, babord