Frisörsprovet

En av fördelarna med att gå vakt 12-4 är enligt mig att dygnet ser helt annorlunda ut från hur det brukar vara. I stället för att sova på natten och vara vaken på dagen arbetar vi större delen av natten och går inte och lägger oss förrän kl 04 på morgonen. Det kan många säkert tycka låta obekvämt men på Gunilla uppskattar man verkligen en riktigt mysig nattvakt. På de andra vakterna får man aldrig en hel nattvakt utan båda ligger i mellantimmarna vilket dock ger otroliga solned-/uppgångar men denna nattvakt kan knappt en solnedgång slå.

Utkik är, som ni säkert vet från tidigare bloggar, en person som ska kolla ut över havet och spana efter båtar, bojar eller containrar som kan kollidera med oss. Utkiken står längst fram på båten och är oftast ganska ensam. Idag var jag utkik men jag var inte ensam. Till sällskap simmade ett femtal delfiner längst med båten och glittrade i marelden. Det är svårt att beskriva hur magiskt det ser ut för de som aldrig fått lyckan att beskåda det men för att göra ett försök är det som att de brinner. Marelden fastnar på delfinen och formar dess konturer i ett diamantliknande skimmer och efter dem bildas som fartränder i havet som det gör bakom sjöjungfrur på film när de simmar jättefort. För de som har sett havet på sommaren kan man ofta se att havet glittrar i solen, tänk det fast gånger 1000. Det är verkligen helt makalöst vackert och många gånger tror jag att jag drömmer.

Som sagt så börjar 12-4 dygnet vid midnatt men dagen är långt ifrån slut. Idag fanns det fler maskiga planer på dagens agenda.

Idag skedde det så kallade frisörsprovet. Alla frivaktare kallades upp för en extra timmes vakt där vi i samlad trupp skulle vända Gunilla från att styra mot Azorerna till att åter igen peka mot Porto Santo och Madeira. Konstigt kanske ni tycker där hemma, var det inte i Azorerna de skulle mönstra av? Jo det har ni helt rätt i, men innan vi kan mönstra av från vår alldeles sista resa behöver vi lära vår förstestyrman att dreadlock-tiden är förbi. I en vadslagning med vår alldeles egna Leo Eckerman satsade han sina långa lockar på att vi (alla elever), utan några befäl skulle genomföra en så kallad stagvändning eller genomvindsvändning. Så idag var det upp till bevis.

Vi fick börja med att falla av och sätta alla segel då Azorerna ligger rakt mot vinden och med dem förutsättningarna blir det svårt att vända. Efter det kom alla elever upp på däck och Leopold tog över och beskrev hur vi skulle göra, positionerade ut oss och gav kommandon. Han skrek:

• Roder i lä, bärga mellanstagsegel, giga focken, upp på bommen, akterhal, försegel över, runt för, sätt focken och mellanstagsegel,

för att ge några exempel. Mycket att hålla reda på och inget får gå fel.

Första vändningen gick väldigt smidigt och bara några minuter senare var vi på väg mot Porto Santo igen. Nu var det bara att vända tillbaka och sedan hämta saxen. Nemas problemas tänkte vi. Det var dock inte lika lätt andra gången. Vi tappade fart och vi var inte tillräckligt synkroniserade som första gången så vi lyckades inte helt. Det var bara att återställa och börja om. Nästa gång gick det bättre och vi tog oss igenom vinden. Pass på Leo för nu hämtar vi saxen.

Vi har fått vara med om mycket här på Gunilla och tiden börjar lida mot sitt slut ut men än finns det tid kvar att stagvända ännu en gång och vem vet, kanske blir det en dos som får sätta håret till nästa gång😉

Många kramar från oss alla!

//Nell Waller