Galen i Galveston

Denna dag började med en långsam ankarvakt utanför Galveston, dimman som nu på våren sällan verkar släppa taget om ön låg nu tjock runt båten. Vi hade haft bra vindar från Progresso och kom därför fram lite tidigare än planerat och hade därför legat för ankare två nätter och vi ängnade dagen till ankars främst till städning, inventering och vila. Idag var dels dagen vi skulle åka in till hamn men även två nära vänners födelsedag, en bra dag helt enkelt.

Den började med att hytt 12, det vill säga jag, Rasmus och Sixten (födelsdagsbarn) purrades 06:45, en kvart innan resten av båten för att jag och Rasmus skulle sitta ankarvakt och Sixten för att vara backis. Vi hade den klart bästa tiden som till stor del fylldes ut av att äta frukost men därefter hjälpte vi till
med att få upp ankaret. Jag och Hans, vår fantastiska kapten trängded i den trånga förpiken där vi svettiga försökte få ner en lerig kätting i en låda. Arbetet var inte någonting jag uppskattade varje sekund av men eftersom Hans snart skulle mönstra av var det kul att få jobba med honom, särskiljt eftersom vi inte hunnit ha hans vakt.

Efter ett par timmar låg vi till kaj och där väntade en långdragen kontroll från de amerikanska myndigheterna men vi fick tillslut lov att gå i land. Som vanligt efter några dagar på vattnet var det skönt att känna fast mark under fötterna och fascinerade över hur enormt dålig kolektivtrafiken fungerade i detta land gick vi in mot downtown Galveston. Vi fikade, gick i butiker och kände in stan som var väldigt mysig. Födelsedagsbarnet ville äta på ett riktigt steak house och många följde med för att fira. Vi gick med förtjusning in på restaurangen saltgrass steakhouse där vi möttes av en lång bardisk, bilder på cowboys och en enormt trevlig servitrör, maten var fantastisk.

Mätta och belåtna gick vi mot båten och jag funderade lite på dagen. Det var speciellt att komma till USA och framförallt Texas, det är ett land som vi ofta jämför oss med och jag har aldrig tänkt att det är så annurlunda att bo i USA eller i Sverige. Denna dag förändrades den bilden och trots att jag tycker att det är fantastiskt att få vara i Galveston hade jag aldrig velat stanna kvar en längre period. Människorna är för det mesta väldigt trevliga men många är också ganska grunda och framförallt måna om att förhäva och sko sig själva. När vi kom till båten var alla ganska trötta och sängen hade, som den oftast har här på Gunilla en oförklarlig dragningskraft och det dröjde inte många minuter förens jag låg där. Nöjd med dagen och fortfarande väldigt mätt somnade jag gott.

Emil Babord