GOD BLESS

Nu till sjöss tänker jag ofta tillbaka på den där kvällspromenaden i Fort Lauderdale.

Det var runt åttasnåret men ändå svettades vi, riktigt trevligt. Jag och ett gäng andra brända blekfisar som njutit på stranden hela eftermiddagen skulle ta oss tillbaka till Gunilla via ”the beach bus”. Efter många om och men längs strandpromenaden hittade vi busstoppet där vi stötte på vår första riktiga så kallade kulturkrock.

Det fanns ingen tidtabell.

Med tidspressen flåsande i nacken frågade vi på lite ringrostig engelska ett äldre par om bussens tidtabell. De skrattade och sa ”It´s easy! You can just look online”. Till svars stammade vi fram ”Ehm, we don´t have any internet connection…”. Gubben skrattade ännu mer och avslutade vårt stappliga samtal med den klockrena kommentaren som än ringer i öronen…

”God bless you!”

Med denna lilla återblick vill jag helt enkelt säga att just de orden, God bless, kan vi här på Gunilla applicera på allt vi gör.

Gud benåda våra bleka kroppar som under varje vakt bränner sig lite mer. Gud benåda vår icke-existerande tillgång till internet (har surfat upp internetpotten på en dag). Gud benåda de svidande valkarna i våra händer. Gud benåda vår nattfika som saknar all form av sötma och njutning. Gud benåda alla de stackarna som ligger och hostar upp sina magar på däck.

Trots att det är mycket som tycks vara krisartat, som tycks behöva guds nåd, så finns det en stämning som såhär efter några dagar till sjöss lagt sig över hela båten. Uppe på backen kan man alltid hitta en bränd axel att luta sig på, i byssan ekar det oftast av övertrötta fniss och på däck passar vi på att tjoa i vågorna när vi egentligen ska knåpa ihop någon vissen tamp.

Så God bless Gunilla, God bless alla ombord och God bless vår goa stämning.

Fanny, Babord.