"Klockan är sju, ni har vakt om en timme och frukost om en kvart. Det är ganska varmt ute så det behövs inte så mycket kläder." Det är informationen jag missade.
Eftersom kojen är precis bredvid maskinrummet, sover jag med öronproppar. Jag vaknar därför inte när Tua börjar prata. Först när hon drar undan draperiet och lägger en hand på min axel vaknar jag med ett ryck. Jag känner hur trött jag är men tvingar upp ögonen efter 6 timmars sömn. "Ida, behöver jag komma in en gång till eller ser du till att komma upp?" Jag mumlar ett otydligt ja till svar. "Jag litar på att du får upp de andra i hytten också då." säger hon. Sedan går hon ut ur hytten och lämnar taklampan tänd. Jag försöker hålla ögonen öppna men ögonen vill inte samarbeta. De sluter sig långsamt, oavsett hur starkt jag kämpar emot, och på bara någon minut har jag somnat om. Som tur är litade inte Tua på mig, utan kommer in igen efter ungefär 7 minuter. "Men Ida!" Återigen vaknar jag med ett ryck och när jag tittar ut genom draperiet i min varma koj möter jag Tuas stränga men ändå muntra blick. Det är allt som behövs för att jag faktiskt ska kunna tvinga mig själv upp ur sängen.
När jag kommer upp till frukosten känns det ovanligt bra. Jag känner mig pigg och glad, som om livet vore på topp. Den känslan försvinner ganska snabbt uppe på däck när jag kommer upp till mulet väder och fyra timmars vakt framför mig.
Natten är kort och kvällen innan hade vi lämnat La Palma, för att nu på morgonen komma fram till San Sebastián de La Gomera. Styrbordsvakten ställer upp och möts av sång. Först "jag må han leva" som vi sjöng åt Markus på hans födelsedag och efter det en låt som midskepps hade förberett åt vakten från 4 till 8.
Vid halv 10 låg T/S Gunilla tryggt och stilla mot La Gomeras kaj men än så länge var det bara styrbordsvakten som var vaken. Både babords och midskepps låg nere i sina hytter, under ett varmt täcke och i en djup sömn. Vid tio var det dags för fika och under resten av vakten bildade vi kedja och tömde vi soporna, vi spolade av däck och brassade råerna så att det såg snyggt och prydligt ut när alla stod i samma vinkel. Tjugo i 12 var det äntligen dags för de andra vakterna att komma upp för en uppställning och tio i 12 kom vi av vakt och gjorde oss redo för en välbehövlig frivakt, med start av lunch.
Lunchen bestod av en arabisk rätt som var mestadels ris och kikärtor, vilket inte hade varit så illa egentligen men hade en smak av pepparkaka. Jag började äta med tanken att det skulle vara ganska gott, men blandningen av smak och konsistens gjorde inte en succé. Ett plus ett blir inte alltid två.
Efter lunch bestämde sig jag och några andra till att skriva av oss från middagen till att kunna utforska ön och gå i lite affärer. Vi är ute ungefär mellan ett och tre men sedan bestämmer vi oss för att vi vill bada. Ia, Josefina, Emma och jag tar oss tillbaka till båten för att lämna dagens inköp, byta om till badkläder och hämta handdukar. När vi ändå är på båten bestämmer vi oss för att även ta med ombyte till efter badet så vi slipper gå tillbaka och byta om, utan kan gå direkt från badet till en restaurang istället. Trötta efter dagen och synen av kojen fick mig och Emma att fastna i sängen framför filmen Grease. Det var inte så genomtänkt eftersom vi hade planer att gå och bada. En stund senare när Ia och Josefina kommer in för att se var vi har tagit vägen, och finner oss i kojen bildas ett stort leende och gapskratt uppstår. Trots att det inte var något särskilt roligt med situationen.
Efter lite pepp och push från Ia och Josefina kommer vi äntligen ner till stranden. Vi går först till stranden på utsidan av ön men möts av ganska stora vågor. Det verkar inte heller så mysigt så istället hittar vi en slingrig trappa som leder upp till en liten klippa. Vi klättrar upp till toppen och tar lite bilder på den fina utsikten över vulkanen Teide på Teneriffa. Vi ville fortfarande bada så vi bestämde oss för att gå till stranden vid hamnen i stället, där det var mycket lugnare även om vattnet inte var lika klart och blått som på utsidan. Vid stenarna möttes vi av illröda krabbor och vattnet var varmt. Det var dock lite för långgrunt för att det ska bli ett riktigt skönt bad. Efter badet kunde man inte heller skölja av sig, eftersom utomhusduscharna var avstängda. Täckta av salt möter vi upp några andra från styrbord och babordsvakten och tillsammans går vi för att leta upp en mysig restaurang.
Efter en hel om och men och en massa krångel med få antal tillåtna på restaurangen och begränsat urval av rätter lyckas vi komma överens om en restaurang där vi sätter oss för att äta. Jag tror alla blev nöjda med det de åt, men efter maten hade tiden hunnit springa iväg och klockan var redan kvart över 8. Jag och Emma känner att vi vill dra oss tillbaka mot båten för att hinna plugga. Josefina hänger på för att vi inte får gå ut på stan efter klockan 6, om vi är färre än tre. På vägen hem stannar vi för att utföra ett uppdrag. Och inte vilket uppdrag som helst utan det är min och Josefinas kanske lite galna idé om att vi i varje hamn ska stanna och ta en bild när vi kramar en palm.
Väl hemma på Gunilla tar jag en väldigt skön dusch för att bli av med allt salt och sedan sätter jag mig för att plugga. Jag bestämmer mig för att gå och lägga mig tidigt, för att vara utvilad och redo för morgondagens vakt och utflykt samt den följande nattens nattvakt ombord på T/S Gunilla.
Ida Wannerbratt
NAS2023
Publicerad:
Öckerö seglande gymnasieskola
Björnhuvudsvägen 45
475 31 Öckerö
Telefon: 031-97 62 00
e-post: kommun@ockero.se