Guldkornen i den nya vardagen

Efter 5 dygn så har det mesta börjat gå på löpande band. En del saker har börjat bli lite enformiga. Men då börjar man att lägga märke till de saker som “bryter normen”. De saker som gör att det enformiga blir till ett äventyr.

Med 5 dygn ute på Atlanten så har man hunnit sjunka in i de nya vakttiderna. Allt har börjat gå på löpande band vilket har sina fördelar men också sina nackdelar. Det blir verkligen att äta, ha vakt, göra
skolarbete, sova, repeat. Men det har sin charm det också. Fördelarna är att rutinerna sitter i benmärgen gör att det inte blir särskilt jobbigt att vakna kl 23:30 för att gå ut på vakt. Nackdelarna som börjar lysa igenom det idylliska faktumet att vara på en båt är dock att det börjar att bli lite enformigt. Men vi har en del saker som bryter det enformiga. Idag till 3-fika serverades det crepes vilket man absolut inte tackar nej till.

Det som vissa skulle säga är starten på dagen ser jag mer som slutet på dagen. Men rent tidsmässigt så är det starten på dagen. Vakten 00-04 satte ett bra avslut på föregående dag och en bra början för den nya dagen. Som vanligt så komprimerades stora mängder sopor vilket är en av de få sakerna som vi under 00-04 vakten har utsatt på schemat. Sopkomprimering kanske inte låter särskilt härligt men med en härlig vakt så kan det faktiskt bli rätt så trevligt. Det är trotts allt en väldigt viktig sak som behöver göras. Vårat soprum här ombord är inte det största så då krävs det att de klipps upp, trycks ihop och även låter all luft sugas ut. Arbete är arbete och arbete ska utföras.

Backisarna gjorde ett bra jobb med att fixa Banankaka till nattfikat. Återigen en sådan sak som bryter det enformiga. Lite segel hantering klämdes också in under nattvakten. Som vanligt så förstör tamparna ens händer men det är också en sak som man har fått vänja sig vid.

De små kastvindarna som vi ibland kommer in i gör att båten blir väldigt svår att styra vilket jag som rorgängare kände av under dagsvakten. Trots att det blåste en del i omgångar så var det väldigt varmt och svettigt. Kastvindarna märktes av även när det blev tid för skolarbete. Gungandet gör att det blir väldigt svårt att fokusera på skolarbetet som ska göras. Dock, vad har man att klaga på. Vi är ju på ATLANTEN! Och det, det är ett äventyr.

Nathanael Öhrvall
Styrbord