Gunilla vänder och tar kurs mot Dominikanska

Okej, inte bokstavligt talat. Jag kanske skrämde er där hemma, vi kommer som planerat alla 44 komma säkert hem på tisdag. Men de senaste dagarna har vinden tagit oss fram fort, för fort.

För att inte komma fram en dag för tidigt (en extra dag I Miamis hamn är dyrt) har vi bärgat (tagit ner) alla segel utan en av märsarna. Vi har bara uppe en av märsarna för att det ska bli lättare för vår tappra rorgängare att styra båten. Stortopp (masten längst akter ut efter mesantoppen) tog oss framåt med hjälp av vinden medan vi medvetet brassade förtoppen (masten längst för ut) så att vi bromsar båten. Snabbt tappade vi flera knop och till slut låg vi på 1,9 knop. Nattvakten som jag och många andra I midskepps trodde skulle bli en lugn vakt blev en intensiv och tempofylld vakt. Vilket var riktigt roligt!

Inte många dagar kvar till Sverige nu, där dagarna är fyllda av skolarbete upp till knäna, 10 lager kläder och kyligt väder. Ändå saknar jag Sverige. Det enda jag kan tänka på är mysiga inne kvällar och fallande snö. Min hjärna har nog glömt de dagarna när jag fick dra på mig understället under kläderna till skolan för att hålla en normal temperatur. Jag försöker inte längta hem nu på slutet, jag försöker njuta, för jag vet att när jag återvänder hem kommer jag sakna Gunnis.

Alicia Brandt,

Midskepps