Halli hallå på er alla!

 Idag är dagen då det inte ens är två veckor kvar till hemkomst, utan endast 13 dagar. Ypperligt utsökt, trots den väldigt goda stämningen vi har på Gunilla.

Något som jag och många andra här förundras över är att vi är två klasser fulla av väldigt olika individer och ändå passar vi otroligt bra ihop. Jag tror att jag talar för de flesta när jag säger att man mer eller mindre trivs med alla i klassen. Hur bra är inte det? Ofta uppmärksammas det som är dåligt eller fel i livet (speciellt av mig som är klagarnas konung), men idag känner jag att det bör riktas mer uppmärksamhet åt allt det som är bra, speciellt eftersom att övervägande del av livet faktiskt är redigt delikat.

Min dag idag har varit fin, kanske inte överdrivet händelserik men att ta det piano är precis vad jag vill, trots att livet här på båten för det mesta inte är särskilt lugnt. Att ge sig upp på däck klockan åtta på morgonen i mörkret och kylan må inte vara lätt, ändå står vi (nästan) alla där varje morgon, trötta och kalla men ändå redo och påklädda. Jag som har frivakt idag hade turen att få krypa till kojs igen efter uppställning, vilket var precis vad jag gjorde. Jag sov, länge och mycket och det var precis vad som behövdes. När jag sovit över lunchen blev jag väckt, gick upp och tog mig ett mål från nattamatskylen för att sedan hoppa in i en varm och go dusch. Jag passade också på att lägga i en silvertonad hårfärg jag införskaffat i Tyskland för cirka 1,5 euro. Den fungerade inte på något sätt.

Något som absolut skall uppmärksammas är att det är kanelbullens dag idag. Trefikat var därför en höjdpunkt och jag satte i mig cirka fyra bullar, trots att man som mest fick ta två. Jag vill påpeka att alla faktiskt fick två bullar eller fler, så mitt brott är ändå förlåtligt. Stort tack till kockarna och backisarna som lagar god mat och goda kanelbullar.

Eftermiddagen spenderades med Love, Erik och en go mensvärk på det. Vi åt glass, strosade runt i A Coruña och pratade om allt och ingenting. När min värk sedan blev värre var mina fina vänner fast bestämda över att leta upp ett apotek och köpa värktabletter åt mig. Ett apotek hittades och trots att kassören inte kunde engelska och ingen av oss visste hur man förklarade mensvärk på spanska så fick vi tag i tabletter, som dessutom fungerade väldigt bra. Tack till Love och Erik för att ni är så omtänksamma. Vi avslutade kvällen med en lagom god men trevlig middag. Väl hemma på båten fick jag mig ett gott skratt då vi satte oss i stora mässen och tittade på Torkel i knipa, väldigt speciell film må jag säga.

I morgon bär det av mot Portugal, ett land jag alltid velat besöka. Jag håller tummarna för att denna seglats inte blir lika stormig som över Biscaya. Jag är trött på att kräkas nu.

Allt gott till er där ute, jag hoppas att ni har det bra och är lyckliga.

Alla tiders

Cissi Visser, styrbords vakt