Hej där snövita Sverige!

Hoppas att allt rullar på som det ska där hemma. Idag är fjärde oktober och det är min tur att skriva denna dagbok. Vi har vart ute till sjöss i två dagar och mer dagar ska det bli!

Vi förväntas att vara framme i Barcelona den åttonde oktober. Förutom vakt har det varit en relativt lugn natt med klättring i riggen och lite sjungande från vår grymma vaktledare Karin! Efter sömn var det dags för andra delen av vakten där vi till en förvåning märker att Styrbords vakt hissat alla segel. Första riktiga seglingen och det känns riktigt härligt. Denna vakten var det min tur att agera som rondman. Byte av handdukar, kontroll i maskinrummet och mycket mer gjordes varje timma vilket är en del av rondmannens underbara uppgifter.

Då vi är ute på vårt andra sjöben kan man tänka sig mycket sjösjuka från tidigare sjöben. Till allas förvåning är det ingen sjösjuk ännu samt att alla är positiva och glada. Orsaken till detta kan nog vara att både vågorna och vinden har minskat dramatiskt sen vi gick in igenom Gibraltarsundet och in i varma medelhavet. Mycket har hänt sedan vi först satte foten på Gunilla. Vi har fått nya befäl, men även fått säga adjö till två andra. Resan hittils har varit väldigt bra måste jag medge. En upplevelse som många gärna skulle vilja uppleva.

Vädret har varit förvånansvärt bra, knappt något regn över huvudtaget. Mycket bättre än vad jag trodde att vi skulle få uppleva. Mycket sol, men kanske inte så mycket bad. Idag, hursomhelst var vädret lite muligt dock varmt i luften. Det är mycket nytt man fått testa på. Allt från att styra Gunilla i mörkret till att klättra hela 34 meter upp i masten. Det är inte alla som fått möjlighet att testa dessa saker. Det finns faktiskt inte mycket att berätta om idag eftersom att dagen har varit lugn. Först vakt sen lektion och efter det blir det dags för att krypa till kojs.

Glada elever och god mat, vad mer kan man begära? När stunder är tuffa gäller det att komma ihåg vilket vaktlag man tillhör. Som en stolt Midskeppare är humöret alltid på topp!

//Robin Hultgren Natur 1619