Hejsan Sverige!

Det är så det fungerar på Gunilla, tiden är inte bestämd, den går precis som den vill och det är precis som det ska vara.

Hoppas ni har det bra därhemma, för här har vi det underbart! Lite solbrända har vi allt blivit, vissa betydligt mer röda än bruna tyvärr, men vi elever kämpar vidare trots att Gunilla ser ut att ha gett upp hoppet om att någonsin komma fram till Jamaica. Trots våra rorsmäns tappra styrning har svår sjö och stark motvind gjort att trots att vi går för motor går det nästan smärtsamt långsamt framåt. Det alla går och håller tummarna för är att vinden ska mojna så att vi kan runda Kuba och sätta segel mot Jamaica på riktigt!

Nattvakten den första mars för vårt älskade Babord var inte något vidare spännande, det blev mest sittande (liggande host host) på däck under de fyra timmar vi hade vakt den natten. Enda gången nå rörde sig var när två personer gick för att städa tvättstugan, den ytterst lätta uppgift som 12-4 vakten är given när det gäller städning ombord. Hela babord rörde sig dock en gång till innan det var dags att lämna över till midskepps vid fyra. Det var när livbojsvakten slog de älskade 3 slagen (01:30) och det var dags för fika. Denna natten var speciell, det var pizzabullar på agendan och efter att ha fyllt på energireserverna gick alla ut igen för att byta av posterna samt att göra det ytterst energikrävande uppdraget att än en gång sitta på däck, småprata och sova medan skeppsklockan slog allt fler slag tills babord äntligen blev frisläppta och rusade ner för att sova.

På grund av svår sjö och risk för överstänk fick även utkiken stå på poppen, tillsammans med alla andra, istället för längst fram på backen där man brukar stå. Det mest spännande, förutom fikat såklart, på nattvakten var definitivt att sjunga för två i midskepps som fyllde år denna dag. Ett hejdundrande hurra fick de båda två och såhär i efterhand hoppas jag att båda kände att det var en bra start på deras gemensamma födelsedag.

Efter att ha sovit fram till 11 efter en mycket uttröttande vakt var det frukost/lunch dags. För de mer matsugna i vår vakt blev det en en wok, för oss aandra en helt vanlig frukost. Dagsvakten spenderades till största tiden med att leka lekar. Jag förstår hur du tänker: 18-åringar leker inte lekar, men jo det vill jag lova att vi gör! Psykologen, maffian och haja haja ho var bara några av de många lekar som babord kunde ses göra mellan genomgångar om hur vindar och segel fungerar och andra roligheter. Helt plötsligt var klockan 16 och det var dags för oss att avsluta våra lekar och istället ha lektioner med vår kära dosa, innan vi åter blev fria att göra vad vi ville. Vips hade även den tiden gått och klockan närmade sig än en gång 12 och babord var på väg upp på vakt igen. Det är så det fungerar på Gunilla, tiden är inte bestämd, den går precis som den vill och det är precis som det ska vara.

Linna Sjöquist

Babord