Hipp, hipp, hurra!

Morgonkvisten var precis rund hörnet vid vaktavlösningen, då vi för fulla halsar sjöng ja må hon leva för vår nyblivna artonåring Hilma. Inte hade det gått lång tid på dygnet, men vi hade redan städat tvättstugan, firat födelsedagsbarnet och tryckt i oss kolosala mängder scones.

Detta kan framstå som mycket primitiva och enkla uppgifter, men det var alldeles lagom med arbete vid fyratiden. Trots att majoriteten av nattvakten bestod av att hänga på halvdäck så var det minst sagt mycket slitsamt och kojen kallade mitt namn.

Några timmar nattssömn senare var det dags för vakt igen och denna gång med fler händelser. Jag startade starkt som backis, men insåg ganska snabbt att matos, diskmaskinsånga och grav brist på utsikt inte var en bra kombination för min sjösjuka och fick där efter spendera en ganska lång tid stirrandes ut i horisonten. Hursomhelst löste vi problemet genom att byta bort min backistjänst till arbetsstyrka där jag åtminstonne kunde befinna mig på arbetsplatsen. Vi bergade och beslog några segel innan vi begav oss in i lilla mässen för att åter igen fika lite mer. Födelsedagen till ära bjöd på chokladkaka med pumpakärnor på toppen och som grädde på moset fick vi reda på att vi kommer fram till Lerwick redan ikväll och att vi ska stå till ankare under natten. Detta innebär förhoppningsvis att vi är befriade från nattvakten och att vi kan sova natten ut!

Louise persson NAS2225

Barbord