Under vakten var jag arbetsstyrka och var därför med och bärgade, samt satte för- och storröjel, som är seglen högst upp. Vi tog också och satte yttre klyvare, som är stagseglet längst ut på klyvarbommen. Efter det fanns det inte så mycket mer arbete att göra, vilket har varit generellt för 04-08vakten under Atlantbenet. Vanligtvis är det vi som bärgar segel under natten för att de tex inte ska blåsa sönder. Hittills har det inte behövts eftersom det har varit så dåliga vindar och vi till och med har behövt motorsegla. Långa omgångar av sill-gömme, mördarlekar och nattliga samtal har därför fyllt nätterna. Men den här natten föreslog vaktledare Adam att vi skulle ta en genomgång om vindar istället. Där verkar finnas en hel del att lära, om man vill. Grunderna är hyfsat enkla att förstå, men det verkar som att det vi lärt oss hittills bara är en droppe i Atlanten av det som finns att veta. Efter vindgenomgången var det återigen dags för att vaska däck. Detta görs med fördel i soluppgången.
Sömnbrist är ett stort problem för 4-8vakten, om man inte spenderar den fritid man har på att sova. Därför läggs timmarna mellan frukost och lunch på att sova, oavsett hur mycket hellre man vill sola på backen eller hänga med andra vakter. Efter lunch har vi lektionstimmar, som den här dagen spenderades på en naturobservation. Som samhällselev var det inte det roligaste som hände på dygnet. Inför 16-20vakten byter vi arbetsroller, och jag blev poststyrka. Något som många gillar på grund av att man slipper jobba, men som jag mest blir rastlös av. Att stå som rorgängare och tjöta med styrman eller livbojsvakten kan dock vara ett bra sätt att få tiden att gå. Under den här vakten fick jag dessutom styra när vi lade om kursen 50 grader styrbord. För det här krävdes först stor precision för att brassa (vrida) seglen rätt. När jag sedan fick order om att gå upp från kurs 225 till kurs 275 kände man riktigt vilken tyngd Gunilla har, till skillnad från när man ska hålla samma gradtal och bara rattar för att hålla sig på kurs.
Vid vaktavlösning förklarade andrestyrman Jerker att vi nu är ungefär på mitten av Atlanten, och att närmsta land är 5000 meter nedåt. En häftig tanke som gör att man känner sig väldigt liten och som påminner om att vi i besättningen verkligen är ensamma till sjöss.
Allt gott!
Frans, styrbord
Publicerad:
Öckerö seglande gymnasieskola
Björnhuvudsvägen 45
475 31 Öckerö
Telefon: 031-97 62 00
e-post: kommun@ockero.se