Klassbesök av Escola Jorge Barbosa

Idag har det vi haft det väldigt trevligt. Midkepps hade fartygsvakt
hela natten så jag satt uppe till klockan fyra på morgonen. Så mycket
sömn fick jag inte inatt, men med tre stabila timmars sömn blev jag
purrad klockan sju.

Från klockan åtta idag hade vi frivakt så efter uppställning gav vi oss
av till stranden, som ligger väldigt nära hamnen. Och när vi kom fram
såg man St Antaos höga berg och kullar, där vi förra gången vi var där
bara såg en dimmig horisont. Vi låg och stekte i solen, lyssnade på
musik och badade hela förmiddagen. Vattnet är ljusturkost och lyser i
solen, och i sanden ligger gatuhundar. Jag är väldigt rädd för hundar
överlag, så jag tycker det är lite läskigt, dom följer efter en hela
tiden.

När vi hade käkat lunch ute på stan gick vi på jakt efter en mataffär.
Idag var sista gången vi kommer få gå iland och kunna handla innan det
18 dagar långa sjöbenet över atlanten. Det går åt en hel del godis på
båten. Efter godisbunkringen promenerade vi tillbaka till Gunilla för
att en skolklass från Mindélo, ”Escola Jorge Barbosa” heter skolan,
skulle komma på besök. Vi hade ställt fram chips och läsk till
fredagsmys. Eleverna lär sig engelska så det var inga problem att
kommunicera. Vi visade dom runt på båten, och dom var väldigt chockade
av tanken att klättra högt upp i riggen. Vi har en reseuppgift där vi
ska ta reda på hur det ser ut med migrationen på Kap Verde. Så vi
pratade mycket om deras framtidsplaner, och tankar kring den stora
diasporan av Kap verdianer. Sedan vid middagen var de dags för dom att
ge sig av.

Efter middagen gick vi iland igen och in till stan, vi tänkte gå på
marknad men när vi kom dit var den ihopplockad, tydligen stänger allt
väldigt tidigt på fredagar här i Mindélo. Vi som hade tänk att gå runt
på stan men nästan allt var ju stängt. Vi satte oss i en park och så
rullar en buss in på gatan, så vi frågar busschaffören om vi får åka med
till stranden utan biljett. Han säger åt oss att hoppa in. På bussen är
de hög musik och mycket trevligare stämning än på bussarna hemma i
Sverige.

Vi kom snabbt fram till stranden där släpper han av oss och vi går till
en strandbar. Tur nog hade de Wi-Fi så vi började med att höra av oss
till nära och kära och sen bara sitta där och ha de härligt. Tills dom
läskiga hundarna kom igen. Hundarna kom närmre och närmre tills dom
började de jaga några av oss, lite läskigt men också väldigt kul. Sen
när klockan började närma sig 22 gick vi tillbaka till Gunilla, för att
ta igen de förlorade timmarna av sömn.

// Lilja Alm, Midskepps