Konsten att vara sjösjuk och tappa saker från masten

Detta sjöbenet har varit minst sagt spännande, med allt ifrån nyårsfirande i en hemmagjord pool på däck, vaktbyte, och spyor från alla möjliga ställen.

SA1821 är nämligen inte bara klassen som dricker Resorb som om det vore vår sista dag på jorden, utan även klassen som blivit sjösjuka utan dess like.

Idag har hälften av vår fantastiska resa gått, och det är även idag som vi har klarat av en tredjedel av vår rutt över Atlanten, havets öken.

Folk har gång på gång frågat mig vad det bästa med resan har varit än så länge.

Jag vill så gärna att svaret på frågan ska vara när vi satt i masten och såg solnedgången mellan de två kontinenterna med delfiner som sällskap vid Gunillas skrov, eller alla oändliga gånger man skrattat tills magen börjat värka. Men i ärlighetens namn så finns det en dag som sitter inpräntad i näthinnan. Det var ett dygn som jag aldrig kommer att glömma, dagen då vi nästan slog rekord i antal spyor på 24 timmar, men även antal tappade saker från riggen.

Det var alldeles i början av vår atlantseglats, solen sken och vattnet var sådär blått som det bara är när man har 2167 sjömil tills nästa gång man nuddar fast mark med fötterna. Jag stod livbojsvakt medans den varma solen bländade mig, och helt plötsligt hör jag de fruktade orden, ”pizza på däck”. Jag vänder snabbt blicken mot förmasten, och ser vår alldeles egna vaktmedlem hulkandes ut över däck. Det jag vittnade var något lika sällsynt som en fyrklöver, två personer som spytt från masten exakt samtidigt.

På ett dygn lyckades vi med två spyor från masten samtidigt, men även att tappa en och annan tappad burk med linolja och en flaska med T-sprit rakt ner i det blåa havet. Det är även så att under både de två vaktuppställningarna var det någon som stod lutades över relingen, och en tjej slog rekord med sju spyor på 40 minuter. Det blev även en och annan spya från masten till under detta dygnet, och två personer blev ofrivilligt klädda i spya.

Rondmannens uppgift har successivt gått från att vara att kolla osmoserna och temperaturen i kylskåpet till att langa papper och vatten till personer som sitter fastsäkrade med huvudet över relingen. Men om vi ska trösta oss med något så är det att några av oss har otroligt bra balans, eller?

Felicia Björnquist, Babord