Öckerö gymnasium

Kräsen turist?

Första dagen avmönstringshamnen för resa två. Vid purrning flög mina klasskompisar ur sina kojer för att få ett intryck av den främmande staden från vår ocharmiga tilläggningsplats, Cadiz industrihamn. Själv låg jag kvar och deppade över det faktum att jag igår natt antagligen gjorde årets sista segling. En nästan två månaders lång resa fylld med korta sjöben och enkelt vatten har inte mättat mig. Åh vad jag kommer att sakna det.

Dagen rullar igång, det är midskepps vakt och resten av klassen skyndar sig iväg efter nya äventyr. På äventyrsfronten gjorde Cadiz mig besviken. Jag har aldrig varit ett superfan av Spaniens sydkust. Befolkningen är less på turister, glassen vid stranden smakar plastigt och restaurangerna erbjuder endast överpriserad tapas som tillagas i restaurangkökets micro. Kanske stör detta endast mig, jag vet till exempel att många i klassen tycker Cadiz förgyller hela resan, men jag klarar inte av att turista i städer som livnär sig på vita överklasspensionärer och lyxkryssningar. Hamnar som dessa blir helt enkelt för opersonliga. Vi alla är väl lite bortskämda som efter resa 1 kommer jämföra allt med platser som Grenada och Kap Verde och hur trevligt bemötta vi blev där. Exempel på detta är när vi hajkade på Kap Verde och sedan helt plötsligt råkade hamna på en gammal gummas bakgård för att smaka på hennes egengjorda papaya-marmelad och fläta hennes barnbarns hår.

Efter en kort promenad genom staden drog jag och mina vänner slutsatsen ”här finns det inte mycket mer att se” och begav oss till stranden. Om sex dagar är vi tillbaka i ett kallt och mörkt Sverige och det är aldrig försent att börja jobba på brännan. Tyvärr föddes jag med oturen att vara rödhårig och fick glatt smörja in mig med Maxis tyska supersolkräm, spf 50+. Muffins och Kit-Kat till lunch och ett salt bad med vågor som egentligen borde vara rödflaggade. Några timmar senare gick vi nöjda därifrån med trassligt hår och sand överallt.

Resan drar ihop sig. Jag antar att det skrivs om det i alla bloggar nu på slutet men det går inte att undgå. Oj vad bra vi haft det men oj vad skönt att komma hem. Dock gör jag inga ledsna miner över att lämna Gunnis, vi är ju på återseende. Mycket kommer hända under de 1,5 åren vi blir borta, men tillbaka kommer jag. You haven´t seen the last of me Gunilla.

Agnes Arndt, babordsvakt

Publicerad: 2019-10-01

Öckerö seglande gymnasieskola
Björnhuvudsvägen 45
475 31 Öckerö

Telefon: 031-97 62 00
e-post: kommun@ockero.se