Krigsskador i Byssan

Min dag till sjöss bestod av en bråkig diskmaskin, skyskrapor av smutsiga tallrikar, skratt, stress och blod. Jag har lärt mig hur arbetet i byssan kan vara roligt, jobbigt och att det även kan bli blodigt om man inte är försiktig och lugn med verktygen.

Klockan sju på morgonen steg nattvakterna in i våran hytt och väckte alla och som vanligt blev jag förvirrad då jag glömde av att jag inte var hemma i Sverige utan på en segelbåt på väg till Santa Cruz de La Palma. Jag och mina kamrater från hytten tog oss långsamt upp ur våra kojar och begav och till lilla mässen där mackor och varm gröt väntade på oss.

Klockan åtta stod vi uppställda på däck redo för vakt. Dagen innan fick vi lära oss att om man kom sent till uppställning fick man ställa upp på däck fem minuter tidigare för varje gång man var sen så alla var noga med att komma i tid. Styrbord slog glas och sedan pratade vakthavande befäl om hur dagen till sjöss skulle se ut. Efter att vår vaktledare pratat med hela vakten gick arbetsstyrkan och började med underhållsarbete, de som skulle stå poster gick till sin post, rondman gick på rond och jag och min backiskamrat Philip skyndade oss till köket. Schappisen fick sitta nere i maskin och vara “LÄNsvakt”, alltså höll schappisen koll på vattennivån, då LÄNslarmet som annars håller koll på vattennivån, gått sönder. Jag upptäckte snabbt att jobbet som backis inte var så som jag trodde att det skulle vara. Jag trodde att det skulle bestå av smutsig disk, städning och dukning, vilket det till stor del gjorde men eftersom att vi spelade musik och pratade om sporter så var det roligt ändå.

När det närmade sig matdags fick vi hjälpa till med att förbereda dagens lunch som bestod av pitabröd med tacofärs, hemmagjord vitlökssås och couscoussallad med halloumi och pumpa. Kockarna förberedde salladen och färsen medan jag och Philip diskade och stoppade in pitabröd i ugnen. Klockan tickade snabbt framåt när jag skar upp pitabröden och sjögången blev värre. Stressen lade sig över mig när jag insåg att jag behövde vara klar med bröden inom de kommande tio minuterna så jag ökade takten på mitt arbete. Jag insåg att det var ett misstag att stressa då jag slant med kniven och skar mig djupt in i fingertoppen. Såret började blöda väldigt fort och mycket så skyndade mig bort till handfatet vid kylen och satte på vattnet. En av kockarna hjälpte mig att tvätta såret och plåstra om det och sedan kunde jag återvända till bröden och jag hann precis klart innan det var dags för lunch. När arbetsstyrkan klev in i Lilla Mässen gick Philip ut och kollade vilka som skulle ha specialkost. När jag fick deras beställningar lade jag upp maten på tallrikar och Philip serverade maten. Efter en stund kom han tillbaka med tallrikar som skulle fyllas på och jag satte igång med den nya omgången av pitabröd som jag skar mycket försiktigt denna gång. Resten av dagen bestod av liknande arbete med fikastunder och middag och musik utan skador och stress. När vakten tillslut var över gick jag raka vägen till min hytt, förberedde mig för natten och lade mig sedan i min koj. Jag funderade över om mitt skadade finger skulle förhindra arbetet på däck eller om jag skulle få ett ärr som jag skulle kunna dra dramatiska historier om som jag gjorde i denna blogg.

Thyra Havås, Babord