LAND I SIKTE!

Jag klättrar högre och högre upp. Utsikten blir bara bättre och bättre. En röst jublar högt inom mig att vi nu äntligen snart är framme. Ögonen letar intensivt vid horisonten efter något annat än vatten. Molnen skingrar sig, nu ser jag det... Jag ser land!

Gokväll alla kära läsare! Idag har varit en händelserik dag. För det första så anlände vi idag till Azorerna, vilket de flesta tyckte var väldigt skönt genom att vi inte fått se land på cirka 12 dagar. Allas förråd av snacks har också nu i princip tagit helt slut så alla såg fram emot att få dra till en mataffär bara för att köpa lite nytt att smaska på!

Denna morgon började med att vi blev vakt-avlösta av Babord från vår nattvakt klockan 8.00, som också var vårt sista vaktpass för detta sjöben. Väldigt skönt samt en aning sorgligt för vi nu kommer byta vaktledare och styrman till nästa sjöben! Camilla och Jesper, som vi hade under detta sjöben, gjorde 4-8 vakten till ett riktigt skönt och roligt pass! Vi hittade på massa saker under vakten samt hade ett antal riktigt mysiga stunder tillsammans. Vår sista nattvakt tillsammans avslutade vi med att alla i vakten gick och la sig i haj-nätet framme i fören för att kolla på stjärnorna som det fanns många av den kvällen. Det var i princip helt stjärnklart på himlen! Vi fick oss samt en överraskning när delfiner kom och hälsade på oss när vi låg där i nätet. Den kvällen var det också massa mareld i vattnet så när delfinerna simmade såg det ut som att de tog sig fram i glitter och diamanter. Magiskt är det enda ord jag kan beskriva det hela med!

Efter avlösningen gick vi in för att äta frukost, som nu har blivit mitt favoritmål under dagen, vilket är förvånande för att jag äter knappast aldrig frukost hemma. Havregrynsgröten är galet god här! Sedan gick vi ner för att sova lite innan lunch för att få tillbaka lite av den energi som behövdes för att hålla sig vaken under nattvakten. Vi somnade gott i vetskapen om att vi inte kommer behöva gå på vakt igen tills vi kommer fram till Azorerna, genom att tiden för ankomst var innan klockan fyra då vår vakt vanligtvis börjar.

Runt klockan ett – två kunde vi nu se land för första gången på två veckor! Stora klippväggar bröt ut sig i ett täcke av moln, väldigt fränt. Azorerna är ju uppbyggd av vulkaner så den hade en väldigt cool skepnad med massa kullar och klippor!

Det var så fint att jag kände mig tvungen att sätta upp min Go-Pro kamera någonstans uppe i riggen som filmar ut över kusten, samt när vi kommer in i hamn. Så för först gången idag tog jag mig ensam upp i masten längst bak i båten som kallas Mesan-masten! För några dagar sedan skulle jag vara super nervös och tycka att det var allmänt jobbigt att ta sig upp i riggen. Men nu efter att jag för första gången, i mitten på detta sjöben, tog mig längst upp i stormasten så tycker jag nu att det är kul att klättra och har nu längre inga problem med att göra det! Så skönt att man kan njuta nu när man är där uppe istället för att få pasta-ben och klappande hjärta som känns att det ska hoppa ur ens bröst!

Vi anlände till Azorerna som tänkt. Alla har nu också fått internet och på grund av det nya avtalet inom EU att vissa bolag ska ha samma pris på sms, surf och att ringa i alla EU-länder som det är i ens hemland! Så alla hade i princip surf nu och har därför ringt hem till familjen och haft långa samtal. En del av surfen har också gott åt till att gå in på instagram, facebook, snapchat som sorgligt nog nu ligger i vår natur och är ett måste att kolla igenom! Det kommer antagligen bli en del osociala människor här på båten nu under vår tid här i Azorerna.

Schemat sattes igång på direkten när vi lagt till i hamnen. Babord började då ha vakt under den tid som var kvar av dagen. Natureleverna från Midskeppsvakten, som då är min vakt, skulle efter middagen bege sig till en strand för att utföra en skoluppgift inom marinbiologi. Som tur var tog den cirka bara en timme sen kunde vi som alla de andra eleverna, utom babord då, gå ut och se lite av den nya hamnen som vi nu kommer spendera en vecka på! Det ser väldigt bra ut måste jag säga! Jag har lite ångest för att vi inte ska hinna göra allt vi vill göra! Ni föräldrar där hemma får vara beredda med era plånböcker, vi uppskattar ert stöd i dessa svåra tider!

Det först vi gjorde när skoluppgiften var klar var att leta upp närmaste mataffär! Vi är i nöd av godsaker! Man har nu lärt sig att bunkra upp för nästa sjöben med massa gott, väldigt smart och nära på ett måste. Det håller en fokuserad och sansad. Ett par hundralappar gick nog åtminstone åt för de flesta och det var ju verkligen bara snacks i de påsar som en tog med sig ut ur affären. Dock, det var värt varenda krona!

Efter rundan i mataffären hade vi redan planerat vart vi skulle gå härnäst! Det ligger till såhär. Vid hamnen Horta ligger ett väldigt populärt café som heter Peter Café Sport. Alla elever säger att man inte har korsat Atlanten om man inte besöker detta café, så jag antar att det måste vara värt att kolla in. Detta café är samtidigt speciellt av en annan anledning. Det finns nämligen möjlighet för besökare på detta café att lämna brev här, som det sedan är meningen ska hämtas upp av den person som brevet var ämnat för. När brevet lämnas in så lämnas också namnet på person som brevet är till, plus det årtal personen förväntas att hämta ut sitt brev under. Detta är en väldigt rolig grej som elever på Gunilla brukar göra. Jag blev lämnad ett brev från en kompis som gjorde samma resa förra året! Det kändes lite mystiskt att gå och hämta ut ett brev bara sådär på ett helt vanligt café, att de kan spara brev till flera personer på detta sätt. Så himla mysigt! Så jag kommer definitivt skriva ett brev om jag får chansen!

Kl 22.00 är den bestämda tiden för alla elever att vara tillbaka på båten. Så efter Peter’s café hade vi lite tid över, så vi gick sakta men säkert utmed hamnen som ligger precis utanför cafét och som båten också står i. En mysig kvällspromenad var det vi behövde.

Tillbaka vid båten ville ingen riktigt gå och lägga sig så avslutningsvis hade vi en liten spelkväll och åt från vårt nyinköpta lager av godsaker. Jag har nu upptäckt en ny frestelse som jag bara inte kan få nog av, bananchips. Rekommenderar starkt, väldigt gott!!

Efter en väldigt bra första dag, gick vi belåtna och trötta till sängs och såg fram emot att få gå iland imorgon igen för vår andra frivaktsdag under Azorerna!

Och hoppas allt är bra där hemma! Veckan framöver kommer nog vara mer än fantastisk för oss! Vi kommer hålla er uppdaterade. God natt på er!
Linn Persson