Öckerö gymnasium

Land i sikte!

När jag klev ut på däck på morgonen möttes jag av strålande sol och
betydligt lugnare vågor än gårdagen. Frukosten hade som vanligt varit
god och hela vakten såg fram emot lunchen då andrekockens nybakade
foccacia skulle serveras. Tack vare en bra start på dagen såg jag mycket
fram emot en ny och spännande dag.

Idag innehöll vakten lite av varje, både adrenalinkickar och
innehållsrik segelteori. Vår första uppgift var att klättra upp i riggen
och öva på att beslå segel. När jag först fick höra att vi skulle ända
upp i storbrammen, seglet som är näst högst upp på stortmasten kände jag
hur mina ben började darra. Jag har aldrig klättrat så högt upp förut
och har hört historier från mina kompisar om den smala och instabila
stegen som ringlar sig upp längs stortoppen, så min nervositet bara
växte och växte för varje steg jag tog upp i riggen. När jag till slut
var uppe på storbramrået bankade mitt hjärta och mina ostadiga ben fick
kämpa för att inte ge vika, men som belöning fick jag en storslagen
utsikt över båten och det milsvida havet som bredde ut sig framför mig.
När jag hade lyckats lugna mig själv var det dags att beslå seglet. Vid
min sida hade jag en vaktkompis och med hjälp av varandra lyckades vi
fullfölja uppgiften utan några större problem. När det var klart hade
jag äntligen vant mig vid den höga höjden och numer ser jag fram emot
riggklättringen igen.

Tillbaka på däck igen var det äntligen dags för lite välbehövd fika.
Stora mängder äpplen och apelsiner konsumerades och sötman gav mig
tillbaka en del av den energin jag hade förbrukat på klättringen När vi
steg ut i det gassande solskenet igen var det dags för tampsafari,
vilket jag måste erkänna var väldigt välbehövligt eftersom jag har noll
koll på tampar. Tampsafari innebär att vi går runt på båten och får lära
oss alla tampar, detta för att göra det smidigare när vi ska hissa segel
så vi fort kan hitta den tamp vi ska dra i. Jag fick lära mig om både
gigtåg, brassar och gårdingar, några ord som har varit helt främmande
för mig fram till denna resan.

Men dagens stora höjdpunkt dröjde till strax innan middag. Jag låg i min
koj och sov när en av mina vaktkompisar dundrade in i min hytt och med
en uppspeld röst ropade på mig att komma ut på däck. I min yrvakna
förvirring gick jag i sakta mak ut och i samma ögonblick som jag öppnade
dörren förstod jag varför min vaktkompis så gärna hade velat väcka mig.
I horisonten tornade nämligen Senegals huvudstad Dakar upp med sin höga
staty och alla sina byggnader.

Att äntligen få se något som man drömt om i flera månader äntligen vara
så nära en är en speciell känsla som man inte förstår förrän man upplevt
den. Därför kommer ögonblicket när jag för första gången fick se
Senegal, med eftermiddagssolen som glänste över vattnet, vara en
upplevelse jag sent kommer glömma.
Efter middag, som bestod av fisk och potatismos, försökte jag förgäves
få två timmar sömn, men min hjärna var fylld av för många tankar om
riggklättring, tampar och Senegal, så när det äntligen var dags för
nattvakt var jag taggad på att få något att göra. Uppe på däck visade
det sig att denna kvällen skulle bli mycket mer händelserik än väntat,
för alla 44 elever stod uppställda på däck, redo att bärga seglen.
Omringade av Dakars stadsljus som speglade sig över havet och den
alltmer påtagliga vinden lyckades vi bärga seglen i mörkret på ungefär
två timmar. När det äntligen var klart var det dags för fika där byssan
bjöd på god morotskaka. Sen gick vi tillbaka till vad vi brukar göra på
nattvakterna, nämligen att städa under däck. Städningen gick
förvånansvärt snabbt eftersom vi ville lägga oss och sova så snabbt som
möjligt för att vara utvilade till den spännande morgondagen.

I skrivande stund sitter jag på Gunilla under stjärnhimlen och blickar
ut över Dakar och jag kan inte låta bli att se fram emot att ta reda på
vad denna etappen av vårt äventyr kommer innebära. Vad kommer vi få se
och vad kommer vi få göra? De kommande dagarna är fyllda av en
förväntansfull spänning, men innan dess väntar en god natts sömn i min
koj fylld med drömmar om Dakars gator och torg.

Sara Holmner,

Publicerad:

Öckerö seglande gymnasieskola
Björnhuvudsvägen 45
475 31 Öckerö

Telefon: 031-97 62 00
e-post: kommun@ockero.se