Långpromenader i Cherbourg

Denna dag i vår första hamn har jag gått över 20 000 steg och samtidigt inte gjort något överhuvudtaget. Äkta franskt beteende har utförts (croissant-ätande) och sen gjorde jag något som förmodligen ingen Gunillaelev gjort innan.

När jag denna morgon blev purrad hade jag bara sovit fem timmar och det märktes nog på min zombiegång bort till frukosten i stora mässen. Hela min hytt hade redan stigit upp, så medan jag drog på mig min nya rosa fleecetröja trodde jag att jag hade försovit mig. Som tur var hade jag inte det och något som var ännu mer tur var att det fortfarande serverades yoghurt till frukosten. Gårdagen skulle egentligen ha varit vår sista dag här i Cherbourg, så de flesta hade utnyttjat hamntiden till max. Det var därför en väldigt fåordig och trött morgonstund. Klockan åtta stod vi uppställda på stordäck och fick tips om vad vi kunde spendera måndagen med. Anne-Li föreslog en strand som hon påstod låg ungefär en kilometer bort och eftersom jag och Matilda redan tänkt gå en morgonpromenad styrde vi stegen i den riktning hon pekade oss mot.

Vi upptäckte snart att det var lite mer än en kilometer till stranden och vi hann gå förbi både en militäranläggning och en mystisk ruin innan vi kom fram. Det var väldigt högt vatten så stranden bestod mest av stenar, men vi kastade lite macka och plockade några snäckor som vi hittade. För att vi inte ville gå längs den långa bilvägen hem tog vi oss in bland husen och gick genom gränder tillbaka till stadens centrum. Vi stannade till vid ett boulangerie och köpte två croissanter var. Solen hade kommit fram och vi slog oss er på en bänk vid kajkanten.

Vid den här tidpunkten hade vi ganska ont i fötterna och bestämde oss för att gå hem till båten innan det var lunch. I ungefär en timme satt jag och skrev dagbok om gårdagens bravader, då jag hamnat lite efter på den punkten. Till lunch serverades det ädelostpasta och till den drack jag en efterlängtad coca-cola som jag glömt bort att jag hade ställt i elevkylen. Efter lunchen gjorde jag nånting som jag tror ingen annan gjort på Gunilla förut. Jag kopplade in min nyinköpta CD-spelare och satte på soundtracket till filmen Pretty Woman. Denna CD-spelare köpte jag för tre euro på en marknad mitt i staden för några dagar sedan och igår köpte jag ett par skivor jag kunde testa den med. Till min stora lycka fungerade den och nu återstår bara problemet hur jag ska lyckas få hem den.

Utmattad av förmiddagens bravader tog jag min kudde, mina trådhörlurar och min mobil och gick bort till stora mässen. Där lade jag mig ner med en filt över mig och till tonerna av Håkan Hellström sov jag i drygt tre timmar. Att sova i stora mässen är bland det bästa man kan göra, det är bekvämt men inte så bekvämt att det är jobbigt att stiga upp när man behöver. Just idag vaknade jag av att några spelade ett spel och jag tror att deras spel hade letat sig in i min dröm, för när jag vaknade kändes det som att jag fortfarande drömde. Klockan var nu ca 17 och jag spenderade resten av tiden fram till middagen med att välja bilder att lägga ut på min instagram-story.

När vi hade ätit hade jag samlat tillräckligt med energi för att orka röra på mig igen och några av oss bestämde oss för att gå upp på ett berg där flera andra tidigare hade varit. Vi började dock med att gå till butiken Normal i köpcentret och där inhandlade jag ett par fluffiga strumpor med blommor på. Därefter tog vi oss upp på berget, varifrån det var jättebra utsikt över Cherbourg. På vägen ner sparkade jag och Matilda på en kotte och den följde med oss hela vägen till stan där vi sparkade ner den i vattnet så att den skulle kunna följa med oss vidare till Marocko.

Vi gick tillbaka till båten och jag satte mig för att skriva blogg. Många hade börjat skriva på historiauppgiften och jag behövde sitta där och lyssna på alla när de tänkte smarta tankar. När jag inte orkade skriva mer kollade jag och Livia på senaste avsnittet av Idol och sen gick jag och la mig. Det var en av de mindre händelserika dagarna i denna hamn, men jag hann ändå med att äta croissant och upptäcka lite mer av staden, så jag ser det som en vinst!

Lovisa Ljunggren Agné, Babord