De biter i luften mot en och fräser och skriker.
Dagen börjar med att jag purras av hela styrbord iklädda leopardmönster. Dem biter i luften mot en och fräser och skriker. Nån tar tag i min arm samtidigt som jag känner tänder på stortån. Jag skriker till av ren rädsla. Två hoppar upp till överkojerna och Tilda och Ebba skriker med mig i kör. Vad är det som händer? Plötsligt mitt i kaoset hörs en tuta utanför hytten och allt stannar upp. De leopardmönstrade figurerna springer ut från hytten och vi förstår att dem gått till hytten bredvid när vi hör skriken genom de tunna väggarna. Jag är helvaken och stortån värker. Alla i hytten börjar förbereda sig för lunch och klär på sig som vanligt. Ingen säger något. Varken i hytten eller vid matbordet i lilla mässen. Maten äts i tystnad. Vi får inget förklarat på uppställningen och om man frågar någon i styrbord så skrattar dem bara.
När jag kollar ut över havet mitt i en sättning av akterflaggan ser jag två stycken skepnader som simmar runt. ”Är det där valar?” frågar jag med blicken fast på stället jag såg dem på. Alla kollar dit precis i tid till at se två stycken valar hoppa i takt. Jag tappar hakan. Gör valar sånt här? Jag vill vara en val. Ebba springer efter 16 000kr kameran som vanligt när något spektakulärt kortvarigt händer. Runt omkring mig står alla och ser redo ut att hoppa i och simma med valarna. Men valarna har nu försvunnit från vår åsyn och idén blir blott ett minne, eller en handling vi ångrar att vi inte fullföljde. ”Vart är dem?”. Ebba har kameran redo och flåsar. Alla i vakten återgår till avhållet
Man kan se ljuset från Cuba på babords sida och ljuset från Bahamas på styrbords. I högtalaren till däck spelas ”Still D.R.E” av Dr. Dre med låg volym och vaktens huvuden nickar i takt med basen. Vi har satt röjeln för att sedan ta ner den igen när styrman ser att den inte fyller. Nu sitter vi och väntar på nästa order. Svante sover och Agnes gör en cirkulär rörelse på hans mage och slår på hans huvud med andra handen. Hon tror bestämt att det inte går att göra på någon annan heller. Hon har fel. Det går alldeles utmärkt men hon fortsätter ändå. Plötsligt kommer utkiken Ellen springandes mot halvdäck. ”GÅ” ropar vaktledaren och Ellen följer order. Hon fortsätter gå i rask takt upp för lejdaren och säger lugnt och sansat: ”Isberg rakt föröver”. Jag springer in till högtalaren och stänger av musiken, går ut igen och frågar ”Ursäkta vad sa du?”. ”Det är ett isberg rakt föröver” repeterar Ellen. Jag springer in till högtalaren igen och trycker ner knappen till micken. ”Heryie Heryie, alla upp på däck”. Livbojsvakten slår sex glas och rondman tar sin rond. Nu ser vi hur isberget närmar sig och nån nynnar på My heart goes on.
Helt ärligt kommer jag inte ihåg vad som hände lördagen den 2 februari. Jag skulle kunna gissa på att det såg ut som alla andra sjöbensdagar. Vakt 12–4 som innehåller fula solbrännor och underhållsarbeten. Nattvakten är ett halvsovande. Dagarna har blivit en rutin snarare än ett aktivt levande. Rutinen är fantastisk men efter 2 månader börjar t.o.m. solens strålar som reflekteras i det klarblåa havet bli vardag. Jag älskar det men inte aktivt längre. Kan inte få in att jag är på väg mot Miami. Idag, den 6 februari 2019, lärde jag mig sydd tagling och lagd tagling och ögon- lång- och kortsplitsa. Buenos dias
Linnea Solfors, babord
Publicerad:
Öckerö seglande gymnasieskola
Björnhuvudsvägen 45
475 31 Öckerö
Telefon: 031-97 62 00
e-post: kommun@ockero.se