Lite mer blogg om ett sjöben med vid variation som ni garanterat inte hört något om innan

När jag vaknade första gången den 10e januari var klockan 03:40. Ett tydligt ”God morgon. Klockan är 3.40, gör er redo för vakt” var som vanligt de första ord jag hörde den dagen. Tio minuter senare var det vaktavlösning, jag var redo att gå in i byssan, köket, då jag var backis just idag.

Turen var på min och min backis-kompis sida idag. Vi hade relativt enkla uppgifter. Denna natt var vi varken tvungna att ta bort varenda stående sak på golvet och skrubba varje centimeter av durken eller baka komplicerade bröd som var tvungna att jäsa i en timme. Det var torkning av taket och värmning av rester från tidigare måltider som stod på schemat. Medan jag placerade de olika alternativen för mat på plåtar som var redo att sättas i ugnen och min arbetskompanjon torkade centimeter för centimeter av vårt metallfärgade tak insåg vi att matlagningsutrustningen började förflytta sig mer och mer. Ljudnivån ökade av den metalliska sammanstötningen, och behovet av att lägga en fuktig trasa under vad som än stod på diskbänken för att det inte skulle trilla i backen var nu väldigt aktuellt. Sjögången hade precis ökat. Nu gungade det mycket mer än innan. Bara några minuter efter kom vår vakt in genom dörren som skyddade oss från utsidans väder. De såg ut som att de hade ställt sig i en högtryckstvätt. Medan de skyndade sig att dra på sig sina seglarjackor var både jag och min backiskompis väldigt glada att vi skulle fortsätta att tillbringa vår tid inomhus. Även vinden hade ökat. Båten gick nu snabbare. Vi skulle komma fram snabbare! Få sätta våra fötter på fast mark och äta mat som inte varit fryst snabbare!

Halv åtta kom de första som skulle äta frukost. De första vi skulle servera. Denna tid var även den sista halvtimmen på vår vakt. Snart frivakt, fritid! Som avslutning på denna vakt hörde vi ett ”kom ut till lilla mässen”. Där såg vi att mjölk långsamt rann på hela golvet. Fram och tillbaka, fram och tillbaka, i takt med sjögången. Med tanken på att vi skulle få gå av vakt om en kvart satte vi oss ner och torkade upp mjölken. Precis innan vi fick vår efterlängtade fritid fick vi reda på att vi på nattens nyligen passerade vakt slog det föregående hastighetsrekordet för vår resa med 11.4 knop! Sedan gick vi av vakt.

Elina Witrén