Lite trötta..

God morgon klockan är sju det är fint väder, vi ser land och har täckning, är ni vakna?

Hytt tre väcks av glada röster från babordsvakten, men trots alla positiva saker vi har väckts av så är det tungt att gå upp.

Efter ett långt sjöben från Plymouth och ett kort stopp i Huelva börjar stora delar av besättningen att bli väldigt trötta och bland de få i den redan lilla midskeppsvakten som har tagit sig upp till frukosten är det tyst. Folk har nu börjat prioritera att sova de där 30 minuterna längre i stället för att hinna med frukosten, man kan ju trots allt äta vid tio fikat.

De märks så tydligt att ungefär halva resan har gått. I början var alla så taggade och allting var som nytt igen, och det är inte det att folk inte tycker det är roligt längre för det gör vi. De allra flesta av oss tycker att det här är något av det roligaste vi har gjort. Men tre och en halv veckor av minimalt med sömn, flera timmars fysiskt arbete samt lektioner per dag och att hela tiden vara omringad av folk resulterar i en trötthet jag inte kan beskriva för någon som aldrig har gjort det själv.

Men på Gunilla har vi inget val det finns ingen annan möjlighet än att kliva upp ur kojen och gå upp på vakt, och när man väl har kommit upp är jag tacksam varje minut. För det här är faktiskt en chans man bar får en gång i livet.

Rebecka, Midskepps