Livet som post

Idag var avgångsdag och vi satte kurs mot Funchal, Madeira. Jag var väldigt peppad för att segla och efter vår ultimata morgon med pannkakor och sovmorgon kunde inget gå dåligt.

Vi lämnade kaj och seglade ut mot ett rätt så gungande atlanten. På grund av solen och den sköna vinden som fyllde segel så njöt jag faktiskt mycket av min vakt. Jag var post och det är inte riktigt något jag föredrar men i vissa stunder kan det vara väldigt trevligt, speciellt utan sjösjuka och när vädret är på sin sida. Efter vakten tog jag min chans och sov som aldrig förr, eller tre timmar.

När jag vaknade hade vi kommit en bit på vägen och den så pass starka solen gjorde att Gunillas vita områden lös. Det blev så starkt att ögonen gjorde ont så jag satte mig en stund under backen för att få lite frisk luft. Även om jag inte varit speciellt sjösjuk så underlättar frisk luft för en otroligt mycket. Plikten kallade och jag gick in igen för att byta om för min vakt.

Sen var det inte så mycket mer än så. Dygnen flyter samman och vare dag ser likadan ut på grund av de väldigt intensiva rutinerna. Under natten hände det något lite mer spännande än att stå post. Jag fick klättra upp och avbeslå. Även om det verkligen inte är det häftigaste saken man kan göra här så var det en väldigt mäktig känsla när vinden susade så hårt genom riggen att det verkligen lät och när det var helt becksvart ute. Ni förstår säkert hur jag menar.

Snart är det dags för en ny dag till sjöss och denna blogg att ta slut så tack och hej!

Andrea Engström

Midskepps