Lowcountry boil i Charleston

När man varit i en amerikansk stad tillräckligt länge tar saker som man kan ägna sig åt slut ganska snabbt utan en bil, idag var en sådan dag.
Detta betydde att jag tillbringade förmiddagen på bästa möjliga sätt efter att ha suttit fartygsvakt under natten, nämligen att sova. Medan alla andra som hade frivakt begav sig ut på stan efter uppställningen
klockan åtta, begav jag mig ner under däck och kröp ner i min koj för några extra timmar sömn.

Jag kände dock att jag inte kunde slösa bort hela dagen på sömn, både
för att kunna sova sen på kvällen och för att Charleston och vädret
fortfarande var lika fint som när vi kom.

Efter att ha ätit lunch på Gunilla blev jag utsläpad på stan av mina kamrater för att driva runt. Det blev såklart en sväng in på en matbutik för att köpa lite
amerikanskt godis, som för övrigt är väldigt överskattat.

Efter att ha vandrat runt bland de pastellfärgade husen och gått in på
butiker med kläder långt över min budget vände vi tillbaka mot hamnen
där vi låg förtöjda, men inte för att gå till Gunilla utan för att
besöka skonaren Spirit Of South Carolina där vi skulle bli bjudna på
middag. På menyn stod den regionalt kända maträtten lowcountry boil.

Maträtten bestod av en uppsjö av saker såsom korv, räkor, majs, potatis
och lök som var kokat i en buljong med kryddor från hela världen. Som
den skaldjursfantast som jag är tror jag att jag gick in med för höga
förhoppningar, maträtten var faktiskt ganska medioker. Som tur va fick
vi en fin rundtur av båten och de olika bakelserna vi fick till
efterrätt var fantastiska. Kvällen avslutades med lite bollsparkande på
grannskapets gräsplan bara ett stenkast från Gunilla och sen fick jag
återigen krypa ner i min koj för lite sömn.

/Pål Hassellöf, midskepps