Magi ute på medelhavet

Vakten var ej kort. Det regna’ lite smått. Åh så såg vi små delfiner i flock. Därefter var det mat. Med scones på stora fat. Så babord blev nöjda och gla’. Dags att gå till däck. Där venus lyser klart. Står på röjeln och tittar ut över hav. Solen kommer snart. Vi går med vindens fart. Så ta för er av Gunnis vackra vy. (Tänk er melodin till Sommaren är kort - Thomas Ledin)

 Ännu en härlig dag till havs började alldeles för tidigt med en lugn purrning och felaktig väderrapport. Det sades att det var en hyfsat varm stjärnklar morgon och bara räckte med två tröjor och ett par byxor. Hela vakten kom upp till halvdäck tidigt och var förväntansfulla för en gång skull. Men humöret sjönk nästan direkt när alla märkte att det var riktigt kallt och skulle komma en regnskur vilken sekund som helst. Vi slängde på oss regnjackorna och jag lunkade vilset genom regnet och mörkret till min post som utkik. Regnet varade dock inte länge och jag kunde lugnt stå och titta ut över den tomma horisonten under den stjärnfyllda himlen. Till slut tröttnade jag på att kolla på det långa raka strecket och blicken rörde sig neråt i hopp om att få syn på mer spännande ting. Ögonen svepte över de brytande vågorna och märkte ett grönt skimmer, likt en spegelbild av natthimlens glimmer. Efter några minuters utmattat stirrande på den vackra marelden hördes ett plötsligt plask. Jag fick syn på en grönt lysande skepnad röra sig snabbt under Gunillas för. Vattnet lystes upp ännu mer och fler plask hördes. En grupp delfiner hade kommit på besök. Det var helt magiskt hur delfinerna lystes upp av mareldens ljus. Jag blev nästan förtrollad, men innan tankarna hann sväva iväg alldeles för långt avbröts de av klockans klang. Ett glas, bara en halvtimme kvar till femfikat.

Resten av vakten gick relativt fort och fylldes av både mörka och ljusa stunder, bokstavligt talat. Att komma 20 grader ur kurs som rorgängare är ju inte direkt det bästa man kan göra, speciellt när styrman kommer och kollar. Vid vaktens slut fylldes himlen av soluppgångens ljus och med det följde ännu en grupp delfiner. Allas trötta blickar lystes upp av förundran och glädje, både av faktumet att vakten snart var slut och av den fina utsikten.

Det är bara 13 dagar kvar av resan och det känns väl lite sådär för min del. Livet på Gunilla är så unikt och härligt, men samtidigt ska det bli skönt att komma tillbaka hem. Det är ju dock ett långt sjöben och vi har rätt många dagar kvar innan vi når Malaga. Hoppas tiden går långsamt. Studiestressen på båten ökar och man känner av en annorlunda stämning på båten nu när slutet av resan närmar sig. Vi får se vad resten av denna resan har att erbjuda och bara njuta. Hoppas ni har det bra där hemma!

Josefin Nilsson

Babord