Måndag 4/ 4 – 2021

I vanlig ordning purras vi klockan 07. 00. Frukost om en kvart. Också i vanlig ordning. Om jag och alla i min hytt somnade om? Ja. Även det i vanlig ordning. Men likt alla fina historier kommer till ett slut kom även denna morgon att mynna ut i en långrandig uppställning på däck. Som föregående morgon.

Visst finns det en viss charm att samlas hela besättningen på tok för tidigt och se hur den svenska flaggan hissas i vinden följt av ett gammalt skämt om att vi är den bästa klassen ombord någonsin, idag. Men när regnet piskar i sidledes och plastmadrassen i kojen lockar alltför mycket känns dessa morgon ritualer lite passé. Men det är dumt att klaga. Några långa minuter senare tackar och bockar vi rutinmässigt. Vi som är på frivakt rör oss i ett samlat led ned till elevinredningen. Jag samlar mig, sätter på någon svängig låt och börjar rådfråga med andra vad man ska ha på sig. Tur var väl det. Fullt seglarställ och stövlar hade varit det bästa alternativet. Seglarjacka och sneakers dög till en början. Men jag skulle få komma att ångra mitt klädval längre fram. På schemat stod skolbesök på en public school i Gibraltar, baysideschool. En stor nyrenoverad byggnad med drygt 1000 elever. Väl framme blir vi presenterade för ett gäng elever som visar oss runt i mindre grupper. Vi snacka högt och lågt om skolan och livet i stort. Under rundturen väcks min förtjusning för stället. Allt känns väldigt påkostat och eleverna lättsamma och hängivna. Här erbjuds allt ifrån dramakurser till utökad matte. Varje ämne har sin egen korridor som smyckas med olika konstprojekt gjorda av eleverna själva. Något med det här stället gör mig studiemotiverad, kanske är det lärarnas engagemang eller så är det den inbjudande miljön. Jag kan inte låta bli att tänka att ”baysideschool ändå!” lika bra som Öckerö? Sen slås jag av tanken när vi sitter och berättar om seglingsrutter och livet ombord för ett gäng brittiska ungdomar i skoluniform att vi ändå har det oförskämt bra.

Lisa, Midskeppsvakten