Månregnbåge och soluppgång

Vid kl. 03:30 vaknade jag av att det blev ljust i hytten och någon sa mitt namn. Jag öppnade motvilligt ögonen och såg att det var rondmannen som var och purrade. Rondmannen berättade att det var 25 minuter till vaktavlösning samt att det var kallt varierande väder, och jag mumlade något liknade ett okej till svar. Efter några minuter tog jag mig motvilligt upp ur kojen och började göra mig iordning för vakt. När jag ställde mig upp kände jag direkt hur gungandet och sjösjukan var tillbaka. Jag gled fram och tillbaka mellan väggarna inne i hytten medans jag försökte ta på mig mitt seglarställ.

Under vakten hade vi inte så mycket att göra. Regnet kom och gick under natten, men plötsligt blev regnet till små, hårda bitar. I Portugal ska det vara varmt, kanarieöarna borde vara varmare. Så hur kan det hagla när man är mittemellan dom!? Som om det inte vore nog med hagel och regn så bjöd denna morgon även på olika ljussken i himlen. Blixtarna slog ner runt omkring oss medans en svag månregnbåge visade sig bakom oss.

Eftersom vi inte hade så mycket att göra samt att det för oss var natt hade vi svårt att hålla våra ögon öppna. När vi under en stund inte hade något att göra utan endast satt och väntade var det extra svårt. Jag satt bredvid Ida och halvblundade när jag såg att våra vaktledare Felix och Leo kollade på oss och viftade lite med händerna framför oss. Jag kollade upp och de flinade lite och kollade nu lite med på Ida. Ida satt nämligen och sov, sittande rakt upp på en gungande båt. Felix viftade med handen precis framför ansiktet för att se om hon reagerade, men ingenting. Felix bestämde sig nu för att väcka Ida och sa hastigt hennes namn och Ida vaknade med ett ryck. Hon fattade först inte riktigt varför alla skrattade med insåg snart varför och vi alla fick ett gott och tillvaknade skratt.

Nu närmade sig vakten sitt slut och solen kunde skymtas i horisonten. Vi kollade alla på soluppgången innan vi fixade det sista innan vaktavlösning. Hela vakten var nu trötta och taggade på att sova. Äntligen slog klockan åtta och vi gick till frukosten som 15 halvsovande zombies och åt medans allting åkte och välte omkring av vågorna. Vi alla gick och la oss i våra hytter och sov fram till lunch. Efter lunch har vissa sovit och resten försökt plugga eller bara ta det lite lugnt. Nu är klockan snart halv 4, vi har precis ätit fika och det är snart dags för vakt igen.

Emma Enocsson NAB2023