Mareld och stjärnor

 Klockan 00:00 slår livbojsvakten från styrbordsvakten åtta glas under den stjärnklara himmeln och vår nattvakt inleds.

När jag fem minuter tidigare, trött och nyvaken, hade gått ut på däck möttes jag av en klar natthimmel. Utan några artificiella ljus förutom båtens lanternor kunde man se även de svagast lysande stjärnorna. Mina ögon hade svårt att vänja sig vid det totala mörkret men jag kunde se marelden som spolades upp på stordäck när båten krängde till. Jag tog mig upp för den branta men nu välkända lejdaren och ställde mig på min plats bredvid mina underbara hyttkamrater. Innan den sedvanliga ”GO VAKT!!” sjöng den föregående vakten, styrbord, Guld och gröna skogar till oss vilket satte leenden på alla våra läppar.

Vår vaktledare berättade sedan för oss att vi skulle klättra i riggen för att bli mer bekväma vid det, personligen tycker jag att det är obehagligt att klättra i de höga masterna i tio m/s och i det häftiga gungandet, men jag och två av mina fantastiska hyttkompisar valde att klättra i förmasten. Vi satte oss på platån som sitter mitt på masten för att stjärnskåda när vi i styrbords lanternans gröna sken kunde se tre delfiner. Efter delfinerna bildades långa ljus-svansar av marelden. De simmade intill båten i ungefär fem minuter. När vi sedan återvände till halvdäck sade vår vaktledare till oss att en av backisarna mådde illa och behövde bytas av, så jag ställde upp. När jag kom in i byssan var kladdkakebak i full gång, båten är i konstant lutning mot babord, därför blev kladdkakan tjock och kladdig på ena sidan, och torr och tunn på andra. Oavsett form och utseende var den fortfarande jättegod och godkändes av alla som tog del av 01:30 fikat.

Efter vakten kröp vi till kojs och somnade illa kvickt, vi blev purrade sju timmar senare vid 11 tiden och dammade potatis- och purjolökssoppa med vitlöksbröd som aldrig förr. Det var en mycket bra start på dagen. Jag var designerad post denna vakt så jag gjorde inte så mycket förutom att styra, hålla koll på alla på däck och spana efter piratskepp. Även denna vakt kunde vi se delfiner intill båten vilket alltid är en stämningshöjare. Då denna dagen var den sista riktiga sjödagen med våra vaktledare så samlades alla från babords vakt för att göra en låt till dem. Det hela slutade med att vi gjorde vår egna version av Let It Be och sjöng den vid nästa vaktbyte.

Imorgon ska vi ankra utanför Ponta Delgada i väntan på hamnplats, det ska bli jätteroligt att utforska Saõ Miguel.

Thea Enander
Babord