Mauritzkaka till fika

Över lätt morgondimma, tegelstensbyggnader och kyrktorn gick solen upp i Lübeck medan besättningen på Gunilla samlades för morgonuppställning.

Efter en kall natt i den gamla handelsstaden var Styrbordsvakten, efter ett dygns vakt, redo att gå iland, medan Midskeppsvakten förberedde sig för arbete. Till skeppsklockans klingande, kyrkklockornas ringande och kaptenens ord sattes dagen sedan igång på T/S Gunilla bland befäl och elever.

Redan vid frukosten i stora mässen märktes spänning bland de nyvakna eleverna, blandat med den vanliga morgontröttheten. Anledning till den något annorlunda känslan vid frukostborden var att babordsvakten samt halva styrbordsvakten idag lämnade lilla Lübeck för den betydligt större staden Hamburg, där de sedan fick strosa runt som de ville och njuta av den storstadskänsla som inte går att hitta där vi nu ligger till kaj. Det lär för dem ha varit en fantastisk dag, men hur frivaktseleverna hade det på sin utflykt vet jag egentligen inte mer om än att de alla kom tillbaka med trötta fötter och leenden på läpparna.

Midskepps, där jag ingår, var vakten som idag arbetade ombord på båten, och därmed blev det ingen resa till Hamburg för oss, utan istället har vi blivit lovade att få åka dit imorgon. På grund av detta kan jag inte skriva om höga tegelhus, gröna parker och trevliga tyskar, utan istället om tjära, lappsalva och olja. För oss blev det ingen tågresa till nya platser, utan istället klättring upp i riggen samt utflykter på rond ner i maskinrummet.

Arbetsdagen på Gunilla flöt på som vanligt, under en till största del klarblå himmel och med värmande sol. Backisarna höll för fullt på med att laga maten, fartygsvakterna med ronder och landgångsvaktande medan arbetsstyrkan arbetade med diverse underhållsarbete.

Höjdpunkten för oss som idag inte fick lämna Gunilla var när vi till vårat eftermiddagsfika som en överraskning fick morotskaka, bakad av våra backisar till allas vår förtjusning. Allra främst blev vaktledare Mauritz glad, och därmed blev kakan istället kallad Mauritzkaka. Mycket passande, tyckte eleverna.

På så vis passerade dagen, med arbete och kanske aningens mer skratt än vad som uppskattades bland befälen. Solen vandrade ner över himlen och bort över hustaken medan elever och befäl sakta men säkert drog sig inåt, alla utom midskeppsvaktens landgångsvakter som under nattens gång håller uppsikt över fartyget.

Nu är det min tur att gå till kojs, innan det är min tur att i mörkret vakta landgången till vårat tillfälliga hem. Godnatt!

Karin Hansson, Midskepps