Med kurs mot Englands sydkust

Dagen börjar som vanligt med en stadig frukost, för de flesta bestående av yoghurt och flingor. Nyligen har det blivit ett ”gamble” med vilken smak man får, eftersom byssan har gett order om att man inte får välja smak på sin yoghurt lägre. Så har man tur så får man den ”bra smaken” (som fortfarande är mystisk) eller körsbär som tydligen smakar väldigt illa

Efter frukost så har man en liten evighet i tid (runt 20 minuter) då man i princip hinner göra exakt vad som helst. Duscha? Javisst. Se ett avsnitt av en serie? Självklart. Möla kakor? Jajemen. Men har man otur så missar man att evigheten är slut, och då blir de bara att springa upp till uppställningen innan vakt. Vakten innebar för mig (idag) att stå på post, något som är ganska långtråkigt när det är lugnt väder då man som rorgängare ligger med rodret midskepps och ändå håller kursen eller står som livbojsvakt när risken att någon ramlar i är minimal. Men utkiken däremot idag är helt förändrad då man från att ha snittat ungefär på en halv rapport per vakt (oftast en fågel som ser ut som en boj) till att springa fram och tillbaka konstant och rapportera fiskebåtar, stora tankers och torrlastare är en rolig omväxling. Resten av vakten fläckade navigationshytten och däckshuset med röd grundfärg, så att när vi gick av vakt så såg Gunilla ut som hon hade fått vattkoppor.

Resten av dagen var lugn. Vi hade lektioner med Kiki, fick kanelbullar till fika och åt en god middag. När det sedan vankades vakt igen så nalkades en fantastisk solnedgång, och efter att ha gjort segelarbeten (sätta, bärga och brassa) i en timme så gav sig arbetsstyrkan ner för att städa inredningarna. Men det dem missade var ett fantastiskt skådespel där solen lös igenom finmaskiga moln och även en containerbåt som passerade på bara några hundra meters avstånd. Vi som stod poster fick sällskap snabbt av många från frivakterna som ville fotografera i det fina ljuset, så från att vart 4 personer på däck så blev vi runt 20 stycken på bara några minuter. Roligt!

När sedan solen gått ner och vi hade fikat (nypon och blåbärssoppa), så fick vi ännu mer att göra på utkiken. Fyrljus och lanternor överallt, och vilken sekund som helst kunde det komma upp ett till ljus bakom horisonten. Dessutom så var det inte förrän nu vi insåg att vi faktiskt hade korsat Atlanten, vilken fantastisk känsla det gav. Resten av vakten övade knopar och kollade på bilder från Vaktledare Klaras resa över Atlanten med Vikingaskeppet Draken. Detta var mycket uppskattat!

Vi kan sammanfatta med att det var en väldigt bra dag!

Melker Wikström

Midskepps