Öckerö gymnasium

Med vindens fart

Vibrationer i hela skrovet väckte många av oss med jämna mellanrum och alla som var upp och gick funderade över vem som bokstavligt talat försökt vända upp och ner på båten.

Jag kan inte så mycket om segling säkert likt många av er. Jag är en av oss elever som inte seglat mycket alls innan vi hamnade här. Inte efter heller för den delen men jag har ändå snart spenderat totalt 2 månader på det här fartyget och några saker skulle jag ändå våga säga har börjat landa även om jag har en del kvar att lära. Till exempel förstår jag fortfarande inte riktigt varför sjömän vägrar hålla sig till det svenska språket. Varför kan inte väggarna få heta väggar, varför envisas man med att kalla det skott när de inte skiljer säg något märkvärdigt från väggar i land? Jag inser att några av er just nu sitter och retar er på min oförståelse och okunnighet men detta är en av de saker ombord jag inte förstår mig på medan jag får köpa konceptet och anpassa mig.

Precis som att det finns saker jag inte förstår finns det också saker jag i alla fall tror att jag förstår. En sak jag tycker mig och många andra börjar förstå, även om vi har mycket kvar att lära är det här med själva seglingen. På vakt märker man nu hur en säkerhet börjat växa fram på hela båten, ropar någon något i stil med ”Gör er klara att hala i bramstagseglets nedhal” uppstår inte längre samma förvirring. Nu ser man inte bara elever tillsynes jaga sin egna svans, medan ett monotont ljud tycks komma från alla håll, ”öhhhhh”. Med uppspärrade, tomma ögon stirras varenda tamp inom synhåll ut med frågande blick som om tamparna alla kommit med ett rymdskepp från mars. Visst kan man fortfarande se vissa som står där ett tag men de flesta stannar upp mitt i steget, tänker i någon sekund och vänder sedan om för att gå till just den tampen. Att vi börjat förstå det hela märks också på farten vi gör över vattnet även om till och med en landkrabba som jag inser att väderförhållanden gjorde den egentliga skillnaden.

Under natten har många av oss väckts av vibrationer i hela skrovet med jämna mellanrum och alla som var upp och gick funderade över vem som bokstavligt talat försökt vända upp och ner på båten och bara lyckats till en fjärdedel. Vågorna har länge vaggat vår kära Gunilla nu men plötsligt stod hon och lutade kraftigt åt styrbord medan svängningarna minst dubblats. Vinden hade tagit till och seglen var satta. Med allt förutom det bakersta seglet, mesanseglet satt och en vind mellan 9 och 16 sekundmeter hela natten hade vi fått en kraftig slagsida. Trots avsaknad av regn syntes många par stövlar till på däck och om det var ett klokt val berodde lite på. Vattnet sköljde över däck och rann ut långsamt med slagsidan. Som svar på detta såg man två olika metoder för att hantera vattnet, den ena var stövlar för att hålla fötterna torra, problemet var att med vatten sköljande över däck fylldes ett och annat par stövlar. Det andra alternativet var att medvetet bära icke vattentäta skor, acceptera att man blir blöt men att vattnet i alla fall rinner ut igen.

Då kan man ju undra hur snabbt det gick med denna nya vind i seglen. Under min egna tid på däck nådde vi en hastighet på 10,5 knop men på morgonkvisten ryktades det om att styrbord senare slog det med 11 knop. För att återigen då sätta det i perspektiv för oss som kanske inte seglat så mycket blir det ungefär 20 km/h vilket kanske inte låter som mycket alls men våran beräknade genomsnittsfart för hela sjöbenet var någonstans kring 4,5. Dessutom så, vad jag hört är Gunillas högsta fart som skolfartyg upp emot 13. För er som trivs på land kan jag då försöka minska eran besvikelse över den låga farten med att båtar inte passar särskilt bra på land och går oftast ännu sämre där.

Vart jag ville komma var att vi hade det riktigt kul medan vi försökte maximera farten som känns hög till havs och att vi seglade med bra fart hela natten ur Gunillas perspektiv. En annan sak som var både roligt och störigt är att vi fick påminnas om varför vi sjösäkrar lösa föremål ombord.

Vi höll farten ända fram på morgonen då det blåste på ytterligare och hon blev svårstyrd med för mycket tryck bakom viktpunkten. Det tillsammans med att förstängstagseglet fick en reva så var 5 segel nere kring 7 tiden på morgonen och framåt eftermiddagen mojnade det tillräckligt för att vi bara ska rulla vidare på motor i dyningarna från natten som fortfarande gungar båten.

Annat värt att notera skulle kunna vara att vi brassat klockan, eller för oss landkrabbor så kan man säga att har vi ställt om klockan. På väg till Bermuda har vi passerat våran första tidszon och ställde fram klockan en timme. Vilket för er som försöker hålla kontakt med oss endast har 5 timmars tidsskillnad nu. Det betyder också att vi har 5 tidszoner kvar att korsa innan vi är hemma igen. Tidsförskjutningen gjorde att en timme nattvakt försvann för en av våra vakter men då 6 tidszoner totalt fördelat på 3 vakter så smidigt blir 2 var så kommer alla vakter under resan alla få 2 timmar mindre vakt. Den här gången lottades babord ut och fick endast 3 timmar nattvakt och övriga tappade en timme värdefull sömn. Skönt att det kommer bli rättvist fördelat till slut men just nu är det många trötta ansikten på dän här båten med ett nytt inslag av några sjösjuka nu när vi reser med vindens fart över allt större vågor.

Oskar Wangdell

Publicerad: 2017-05-12

Öckerö seglande gymnasieskola
Björnhuvudsvägen 45
475 31 Öckerö

Telefon: 031-97 62 00
e-post: kommun@ockero.se