Mer än bara vatten

De senaste 10 dagarna har alla börjat på samma sätt, uppställning vidmidnatt och sedan vakt i fyra timmar. Alla dessa nätter har också varit ganska lika varandra, men i natt var det äntligen lite annorlunda än
tidigare och dagen fortsätter vara sig olik. Under nattpasset stod jag post, vilket innebär att jag tillsammans med två andra växlar mellan att
vara utkik, livbojsvakt och rorsman. Inte det absolut roligaste jobbet, speciellt inte på natten när man knappt ser något. Jag förväntade mig samma utsikt som alla andra nätter, vatten, och hoppades på en
stjärnklar natt för att det inte skulle bli för tråkigt.

Natten är sig lik till en början, men under den sista timmen av passet
märker jag hur det inte längre är stjärnklart. Jag lägger märke till att
den stora ljusa fullmåne som synts under natten inte längre gick att
hitta och jag såg hur det blev ljusare över horisonten. Den sista
halvtimmen är inte lika tråkig då jag står som rorsman och försöker
hålla oss på rätt kurs i den starka vinden och fort går det, hela 10,9
knop med endast segel. Det lilla rekordet lyckas vi med precis innan
klockan slår fyra, vilket betyder att vi blir avbytta och får gå och
lägga oss, men inte utan lite info från styrman. Vi får veta att vi är
tidiga och kommer att komma fram till England redan imorgon.

Efter en god förmiddags sömn så blir vi väkta till lunch innan vårt
dagspass börjar klockan 12. “God morgon, det är lunch om 20 minuter och
det spöregnar”, tack för den. Så där står vi i spöregnet på Norges
nationaldag och undrar vad som kan väntas komma under dagen då vår
vaktledare råkar vara norsk. Men inget firande utan arbete först och vi
går för fort, därför blev våran uppgift att ta ner två segel, ett på
vardera mast. Dessa segel skall sedan beslås, vilket är båtspråk för att
samla ihop och sätta fast seglet på bommen. Dessa två seglen råkar vara
näst högst upp av alla segel vi har, så det blev ett höghöjdsjobb i
starka vindar medans regnet öser ner och seglet vill allt annat än
samlas ihop. Det låter kanske inte särskilt kul när man tänker efter men
av någon anledning är det väldigt roligt och exalterande.

När vi väl står där uppe, efter att ha klättrat 25 blöta meter rakt upp
genom regnet så ser vi någonting på horisonten. Efter att vi börjat
beslå så tittar jag upp igen och plötsligt har det där på horisonten
kommit mycket närmre, ett fartyg! Vilket kanske inte låter så spännande
för andra, men efter att ha kollat på bara öppet hav i 10 dagar så är
det ändå ganska spännande. När vi hade beslagit färdigt det regndränkta
seglet, fått syn på ett till fartyg och tagit oss ner 25 meter igen står
vi och pustar ut med vatten både utanpå & innanför kläderna och tänker,
gött då var det gjort. Men en sak man lär sig när man seglar är att
vinden har alltid något annat planerat, och mycket riktigt så vänder
den, vilket blir till mer jobb för att vi ska kunna ta oss till England.

Men det är den 17 Maj, Norges nationaldag och belöningen för allt
slitande i regnet kom lagom till fikat. Plötsligt slutar regnet falla,
molnen drar sig undan och solen visar sig, vinden avtar och på ett
ögonblick så gick det från skitväder till sol och värme. Vi drar igång
lite norska lekar tills klockan slår tre och det är fika, kanske det
bästa fikat vi fått på denna båt. Vår norske vaktledare har bakat en
fantastisk nationaldags-kaka och förvandlade ett vanligt vaktpass till
något helt annat.

David Karlsson
SjD2124