Myrslokar och japanska TV-program

Under vår sista frivakt i Paramaribo har vi befunnit oss på vattnet, i skogen och i stadens centrum. Vi har varit omringade av både apor i djungeln och japanska turister på en lekpark mitt i stan.

Denna morgon, Styrbords sista frivakt i Surinam, väcktes vi med informationen att det var stekfrukost. Stekfrukost innebär att det inte bara serveras den dagliga havregrynsgröten och mackorna, utan också bacon och någon form av ägg. Idag var det äggröra och den åt jag med glädje så fort jag lyckats ta mig ut min koj. När jag hade ätit klart gick jag raka vägen tillbaka till kojen och sov i tjugo minuter innan uppställning. Trots försök att gå och lägga mig i tid igår kväll somnade jag inte förrän efter midnatt.

Eftersom jag hade rullat ut sängen precis innan uppställning klockan åtta hann jag inte bädda den. Detta fick sina konsekvenser när förste styrman återvände från hyttkontrollen och meddelade att hytt 11 inte blivit godkänd. Min plan var att fortsätta sova efter det, men just idag kände jag att jag skulle kunna vara produktiv så jag satte mig i Stora mässen och jobbade med min presentation om snorklingen i Mindelo. Vilket tufft liv vi har ändå när det jobbigaste man kan göra är att tänka på vilka fiskar man såg på paradisstranden i Kap Verde.

En halvtimme innan bussen ut ur hamnen skulle plocka upp oss stängde jag ner datorn och gick och bytte om. Jag valde tofflor även fast jag visste att vi skulle gå mycket. En kjol fick det bli också, för jag kände på mig att det skulle bli extra varmt idag och att jag skulle tacka mig själv för något luftigt. Tio minuter innan bussen skulle gå ropade samma förste styrman som tidigare ut i högtalarna att bussen hade anlänt. Det ledde till mycket stress hos frivakten och vi sprang runt som yra höns för att plocka ihop allt som skulle med. Samtidigt höll Babord på att städa luckorna i durken, så man fick passa sig för att inte trilla ner i ett hål. Några minuter efter tio stod vi till slut utanför grindarna, redo att göra det bästa av vår sista heldag här.

Vi började med att promenera längs den långa gatan från hamnen in till centrum och på vägen gjorde vi ett misslyckat försök att ta ut pengar i en bankomat. Som tur var hittade vi, i en skum byggnad med guldtackor på, några män som kunde växla amerikanska dollar mot surinamesiska dollar. Planen för dagen var att åka vattentaxi tvärs över floden för att besöka den före detta slavplantagen Peperpot. Snabb fann vi oss en fin röd båt som hette ”The Beatmaster” och efter lite förhandlande om priset hoppade vi i. Vår taxichaufför sa att han först skulle stanna och tanka och att det bara skulle ta tio minuter, men ungefär 25 minuter senare satt vi fortfarande där. Det gjorde dock ingenting för sällskapet var trevligt och det var kul att kika på alla andra båtar som låg runtom oss.

Efter ytterligare 30 minuters båtfärd lade vi till vid en liten brygga och gick genom en allé av palmer mot huset där vi skulle köpa biljetterna. Vi hade inte tillräckligt med kontanter för att ha råd med inträde till nio personer och våra kort fungerade inte, men som tur var hade de ett sätt att betala genom mejl. Vi fick våra biljetter och lyckade på vägen sno åt oss några paket socker från receptionens kaffemaskin. Ingången låg bara några hundra meter bort så snart var vi inne i regnskogen. Till en början såg vi nästan enbart ödlor och mygg, men så småningom kom allt mer spännande djur. Under tiden som de flesta av oss gick och pratade och skrattade, var det två personer som var lite mer uppmärksamma och lyckades få syn på en myrslok. De signalerade till oss att vara tysta och komma närmare och där inne i busken var den. Ett konstigt djur, med lång fluffig svans och en nästan lika lång nos. Vidare genom djungeln såg vi en massa apor som hoppade runt i bambuträden och till och med en mycket efterlängtad sengångare som gömde sig bland trädens alla blad. Vi hade gått in bakvägen och avslutade vår vandring i starten där det fanns en liten utställning om den tidigare plantagen. Hela dagen hade vi haft med oss Selma som skadat sitt knä och då hon inte kunde gå hela vägen tillbaka bestämde vi att vi skulle hyra en cykel och skjutsa henne. Resten av oss powerwalkade hela vägen tillbaka och när vi kom fram satte vi oss på hotellet som låg där och beställde vatten. Vi upptäckte att de hade väldigt bra WiFi så vi satt kvar så länge som möjligt.

Vattentaxin tillbaka gick mycket snabbare och när vi kom iland igen gick vi raka vägen till en supermarket för att skrapa ihop någon rolig middag. Jag köpte ostbågar, jordgubbsmarshmallows och några krispiga söta snacks som smakade lite som brända mandlar. Med dagens middag fixad gick vi till en park med palmer och slog oss ner på en bänk för att äta. Det var en intressant men god middag och när allt var uppätet invaderade vi lekplatsen i parken. Där fanns en gungbräda som vi med viss svårighet lyckades få upp fyra personer på. Att ta oss ner var minst lika svårt och några lokala invånare skrattade åt oss. Sen satte vi oss på en snurrande sak, åt lite godis och pratade. Vi fick syn på några japanska turister som filmade ett barn som klättrade på lekplatsen och tyckte att det verkade lite märkligt. Ludvig gick fram och frågade vad de gjorde och de berättade att de höll på att spela in en dokumentär om frisyrer. De gick alltså runt i Surinam och pratade med folk om deras hår för att det skulle bli ett program i Japan.

Trötta efter en lång dag gick vi hemåt genom staden som bjudit på mycket härligt den senaste veckan. Bilar tutade på oss och körde hejvilt, men under vår vistelse här har vi vant oss vid hur det fungerar och är inte längre lika nära på att bli påkörda. När vi kom hem till båten lade jag mig återigen i min sköna koj och åt yoghurt och en banan från stadens fruktmarknad. Imorgon kväll kastar vi loss från Paramaribos hamn och det har varit ett fantastiskt besök med många spännande äventyr!

Lovisa Ljunggren Agné, Styrbord