Nattvakt på Atlanten

Det här dygnet började helt som vanligt, men slutade med en sån där grej man inte riktigt kan förklara. En natt som först bara var mörk, kall och seg, men som plötsligt blev helt magisk. Maräld, delfiner och allt det där som man typ inte tror händer på riktigt. Det är sånt som gör att man fattar varför man står här ute mitt på Atlanten.

Dygnet började som det brukar. Vi blev purrade 23:30 för att gå upp på vakt vid midnatt. Jag skulle börja på utkik, så det var bara att dra på sig varma och vindtäta kläder. Atlanten är inte direkt varm på natten. Vid 23:50 stod hela vakten på däck och vi gjorde avlösning innan vi tog över posterna.

Jag gick fram till fören för att stå utkik. Det var tyst, mörkt och rätt kallt. Första halvtimmen gick långsamt som vanligt, men när första glaset slogs var det dags att byta till rorgängare. Varje halvtimme slår man ett glas i klockan, så man håller koll på tiden. styrningen gick ganska lätt, kurs 075 mot A Coruña.

Resten av natten rullade på som den brukar med rotation mellan rorgängare, livbojsvakt och utkik. Men mot slutet hände något som gjorde hela vakten värd det. Jag stod på utkik när jag såg något blinka i vattnet. Jag lutade mig fram och såg att det var maräld som glimmade i det svarta havet. Och precis när jag tänkte att det inte kunde bli finare dök ett gäng delfiner upp. De simmade genom marälden och lämnade ett glittrigt spår efter sig, som ett ljusmoln under ytan. Det såg helt sjukt ut, nästan som en Disney-scen. Helt overkligt.

Morgonen efter var mer som vanligt. Vi blev väckta vid 11:00, åt lunch 11:20 och gick på vakt 12:00–16:00. Delfinerna var kvar och lika aktiva som under natten. De hoppade runt fören och följde båten som om de lekte med oss.

Vinden var bra och vi seglade på fint. Men efter halva vakten började mörka moln komma in och jag såg till och med något som liknade en liten tromb långt bort. Arbetsstyrkan började beslå segel för att vara redo om det skulle blåsa upp. Vi hade tur, vinden ökade inte så mycket, men regnet kom. Skuren varade kanske 45 minuter innan solen kom tillbaka.

Efter vakten var det lektioner som vanligt, och sen var det bara att sova inför nästa dag — sista vakten innan vi når A Coruña.

Alfred