Paradisön Tobacco Caye

Idag var vår sista dag på ön Tobacco Caye ochdet sista jag ville göra var att lämna.

Dagen började med att vi steg ombord Berit, vår alldeles egna lilla mobb-båt som tog oss in mot land, om man nu kan räkna en 200x50m stor ö som land. Med kletiga flytvästar från solkrämen åkte vi genom det helt genomskinliga vattnet över både rockor och fiskar i alla möjliga färger. Det var definitivt bland de mest fantastiska 200x50m jag någonsin sett i hela mitt liv. Det fanns sol, bad, palmer precis överallt, kritvit sand, bruna kokosnötter och färgglada hängmattor. Himlen på jorden helt enkelt!

Förutom sol och bad fanns det även helt fantastiska människor på ön. Av de 20 personer som var bosatta på ön lyckades vi bli bra kompisar med fem utav dem. Det var en familj med en mamma, morbror, tre systrar och två lillebröder. De vi pratade mest med var barnen som var i åldrarna fyra till sjutton. Brain, den yngste utav dem lärde oss hur man fånga krabbor med händerna och de andra berättade hur livet på den här fantastiska ön är och hur deras vardag såg ut. Morbrorn klämde ur sig att han ville besöka Sverige då han ville ha kyla och var trött på solen. Detta kunde vi självklart inte förstå då det ända vi ville ha var sol och bad, även om några av oss fortfarande var brända efter den långa gårdagen i solen.

Att lämna Tobacco Caye var inte roligt. Klockan var sju och båten på väg tillbaka till Gunilla står och väntar på oss. Vi säger hejdå till våra nya vänner vi skaffat under dagen och hoppas på att ses igen någon gång i framtiden. Kanske kommer de besöka kalla Sverige, eller så kommer vi tillbaka, tillbaka till paradisön Tobacco Caye.

/Elias